Göteborgsposten – 1 juni 1870, sida 1

— Jag försäkrar dig, svarade han sin vän i allvarsam ton, att jag alltid ansett hr Courtois som en förträfflig och hederlig man; hvad Laurence beträffar synes hon mig vara en af de fullkomliga flickor som man skulle vara lycklig att gifta sig med utan hemgift. — Så mycket bättre, min käre Hector, så mycket lättre, ty för att giftermålet skall bli af finnes ett vilkor, som jag för öfrigt tror dig vara i stånd att uppfylla. Framför allt måste du behaga Laurence. Hennes far afgudar henne, och jag är säker om att han ej skall gifva henne it en man, som hon ej skulle ha valt. — Var lugn, svarade Hector med en segerherres åtbörd, hon skall älska mig. Redan följande dag lagade han så att han träffade hr Courtois, hvilken bjöd honom på middag. För Laurence utvecklade grefve de Tremorel hela sin tjusningsförmåga, som visserligen var ytlig och af dålig moralisk halt, men som dock borde blända och tjusa en ung flicka. Snart var grefven som barn i huset hos mairen i Orcival. Ännu hade ingeuting blifvit yttradt, hvarken öppet eller i förtäckta ordalag om att grefven önskade bli en medlem af familjen, och dock var hr Courtois säker på att Hector en af dagarne skulle begära hans dotters hand, och han skulle med så mycket större glädje kunna svara: ja, som han trodde att Laurence ej skulle säga: nej. Berthe anade ingenting häraf. Under det en så stor olycka hotade hvad hon kallade sin lycka, tänkte hon blott på miss Fancy.