Göteborgsposten – 31 maj 1870, sida 2

lock, för sista gången frågar jag dig, Hector, om allt är slut? — Det är nödvändigt. — Du älskar mig ej mer? fortfor hon i det hennes ton blef vekare, mig som älskat dig så högt, mig som ännu skulle vilja gifva mitt lif för dig. Du har tröttnat vid mig, du jagar bort mig? — Jag hur ju ej frihet att handla som jag vill? — Och du har ingen annan älskarinna? — Jag! är du tokig! Fancy gjorde en ätbörd som Tremorel ej såg, hennes ansigte erhöll ett elakt uttryck, hennes läppar öppnades till hälften för något ironiskt svar, men hon hejdade sig genast. — Jag reser, Hector, sade hon efter ett ögonblicks eftertanka. Om det verkligen är för att gifta dig som du lemnar mig skall du aldrig få höra talas om mig. — Jag hoppas dock att fortfarande få vara din vän. — Om det deremot, som jag tror, är för en annan älskarinna som du öfverger mig, så erinra dig hvad jag nu säger: Du är dödens man, och hon är en förlorad qvinna. Hon öppnade dörren, han ville fatta hennes hand, men hon stötte honom tillbaka. — Adiö! Hector skyndade till fönstret för att förvissa sig om att hon aflägsnade sig. Ja, hon gick direkte till bangården. — Se så der, sade han, det var svårt, men mindre svårt än jag trodde. Jenny var verkligen en god flicka.