Göteborgsposten – 31 maj 1870, sida 2

allt mer och mer förändrad; hon var dyster, hon gret, hon hade röda ögon. En afton, sedan hon länge väntat på honom, fällde hon några betydelsefulla hotelser. — Du har en annan älskarinna, sade hon till honom, jag vet det, jag har bevis derpå. Tag dig i akt! Om du någonsin lemnar mig, är det henne min vrede skall drabba, och var säker om att jag ej skall ha förskoning. Grefve de Tremworel gjorde orätt i att ej fästa någon vigt vid miss Fancys ord. Emellertid påskyndade de skiljsmessan. — Hon blir odräglig, tänkte han, och om jag någon dag ej kommer är hon i stånd att uppsöka mig i Valfeuillu och der ställa till ett rysligt uppträde. En dag beväpnade han sig derföre med mod och begaf sig till Uorbeil, fast besluten att bryta med Jenny till hvad pris som helst. För att förkunna sin afsigt tog han alla möjliga försigtighetsmått, sökte framställa goda skäl, ontagliga bevekelsegrunder. — vi måste vara kloka, ser du Jenny, sade han, och for en tid upphöra att träffas. Jag är ruinerad, som du vet, och det enda som kan rädda mig är ett giftermål. Hector hade beredt sig på ett utbrott af vrede, på tårar, skrik, nervattacker, svimningar, Intet af allt detta. Till hans stora förvåning svarade miss Fancy ej ett ord. Men hon blef krithvit i ansigtet, hennes vanligen röda läp ar bleknade, hennes stora ögon sköto blixtar. — Således, utbrast hon slutligen med af vrede sammanbitna tänder, således gifter du dig? tt py VV —4