riod befriad från riksdagsmannakallel. IIypotekabanken emot kamrer Dumrath. Den i går omnämnda, af hr Dumrath till justitie-kanslers-embetet ingifna förklaring angående den af allmänna hypoteksbankens direktion emot honom gjorda anklagelse att vid åtskilliga tillfällen, särskilt d. 8 ech 22 April d. å., hafva missbrukat sin ställning såsom tjensteman i armåförvaltningen till erhållande af billigare pris vid inköp för privat räkning af nämnde banks obligationer, innehåller hufvudsakligen följande upplysningar: Hr Dumrath har icke förrän nu hvarken på officiel eller enskild väg fått sig bekant att den rabatt af 3 2 under vanliga försäljningspriset, som vid ifrågavarande obligationsköp lemnats, berott på hvem köparen var, utan tvärtom trott, i enlighet med hvad för honom uppgifvits, att denna endast berodde der på att inköpssumman utgjorde minst 50,000 rar. Kamrer D., som är ledamot i direktionerna för folkgkolelärarnes och handelsflottans pensionsinrättningar, har ofta för dessa anstalters räkning inköpt hypoteksobligationer, och om då någon gång de långifvande kassornas medel icke uppgått till ofvannämnda minimibelopp, hvilket utgjorde vilkoret för det billigare priset, anskaffades den behöfliga fyllnadssumman af enskild man. Häraf har hr D. alurig gjort någon hemlighet och den missuppfattning hos hypoteksbankens direktion att D. vid dessa köp endast handlat på armeförvalmingens vägnar är så mycket oförklarligare som han personligen i hypoteksbanken anmält att en stor del af dessa obligationer blifvit å de ofvannämnda pensionsinrättningarne transporterade. På detta sätt hade bankens obligationer till ett värde af mer än en half mill. rdr öfverflyttats hufvudsakligen till folkskolelärarnes, men till en del äfven till handelsflottans pensionskassa, utan att br D. på dessa transaktioner skördat den ringaste enskilua vinst. Att för öfrigt hypoteksbanken icke hållit så strängt på sin grundsats att endast låta allmänna kassor njuta godt af ifrågavarande extra-rabatt framgår deraf, att såsom hr D. nyligen erfarit grossh. Cervin i slutet af Mars inköpte bankens obligationer till ett belopp af 200,000 rdr och erhöll dessa obligationer 4 2 under gängse noteringen, ehuru det var banken fullt bekant att inköpet skedde för hr Cervins egen räkning. Blott vid ett tillfälle, nemligen vid reqvisitionen d. 22 April, har hr D. handlat i armeförvaltningens namn. Dermed förhåller sig så, att grossh. Cervin, som egde ett lån på 100,000 rdr ur allmänna bevaringsfonden, nyssnämnda dag erhållit detsamma uppsagdt. Hr Cervin hade då infunnit sig på kamrer Dumraths embetsrum och tillkännagifvit sin önskan vara att genast, utan att atvakta uppsägningstidens slut, inbetala beloppet. Emedan hr D. hade sig bekant att armeförvaltningen tilläte sådant, blott ingen räntetörlust för densamma uppkomme, och enär ett inköp af hypoteksobligationer till 933 skulle lemna 51 p? ränta i stället för de 5 4, som försträckningen ull hr Cervin afkastat, aflät hr D., utan att invänta armeförvaltningens särskilta beslut, redvisition på dylika obligationer till ofvannämnda belopp. På hypoteksbankens skriftligt gjorda förfrågan för hvems räkning inköpet gjordes, tecknade hr D. på reqvisitionen att det skedde för armeförvaltningen. Emellertid hade hr Cervin vid närmare öfvervägande funnit det lämpa sig bättre för honom att för inbetalningen af lånet arbida uppsägningstidens slut, och hr D. afstod derför de inköpta obligationerna till honom, dock på det vilkor, att ifall armetörvaltningen skulle vid utgången af sagda termin önska öfvertaga köpet det skulle stå densamma öppet. Vi uppskjuta att yttra något omdöme rörande denna sak, hvilken väckt ett ej obetydligt uppseende; ty antagligen är icke sista ordet i frågan sagdt i och med den nu af hr D. afgifna förklaring. Vi böra tillägga att hr D. med åtskilliga intyg at hr Cervin, af ordförandena i direktionerna för handelsflottanoch folkskollärarnes pensionsföreningar m. fl. styrker de af honom lemnade faktiska upplysningar. Donationer. Den i början af innevaår i Mariefred aflidne veterinärläkaren LarJacobi har till kongl. Veterinär-institutet testamenterat 12,000 rdr, hvaraf räntan hvart tredje eller fjerde år skall användas till resestipendium åt någon ung veterinärläkare; så som grundfond till en folk-högskola inom Selebo härad i Södermanland, der han under lifstiden haft sin förnämsta verksamhet, har han donerat 8000 rdr, och ett lika stort be lopp till en dylik inrättning i hans födelsebygd i Småland. Manufakturhandl. J. A. Nilsson, som nyligen aflidit i Borås, har af sin efterlemnade förmögenhet bl. a. testamenterat: till Prins Gustats förening för vanvårdade barns räddning och vård 21,000 rdr; till Tekniska skolan i Borås 3000 rdr samt till Kassan för älderstigne och trogne tjenare 1000 rdr. Eldsvådan i Drammen. De igår ankomna norska tidningarne innehålla några underättelser om eldsvådan i Drammen. af de trenne stadsdelar, af hvilka Drammen utgöres, förstördes Bragernes år 1866 genom vådeld; d. 21 d:s uppbrann nedra delen af Tangen jemte den nyligen med Drammen införlifvade Hedensrudtangen och i Onsdags gick den tredje stadsdelen Strömsöe upp i lågor. Elden utbröt kl. 9 f. m. i tullvaktmästaren Gudes hus och kl. 3!, var elden släckt, ehuru man hvarje ögonblick behöfde frukta att elden åter skulle uppblossa, i följd deraf att en stark nordvestlig storm började blåsa. — Tullhuset, som var hotadt, räddades. Amtsarkivet måste flyttas, men blef bevaradt. Kl. 2 e. m. afg ck ängfartyg från Kristiania med eldeläcksningsmanskap. Från Borås skrifves d. 25 d:s: Väderleken är alltjemnt för årsväxten den ypperligaste man kan önska sig, med tillräcklig våta och något kylig, detta senare af godt gagn till ut1 LL PB — 7 A D FP 2