Fran Utlandet. De tal, som vexlades i Lördags, då kej sar Napoleon af lagstiftande församlingens deputation, anförd af presidenten Schneider, emottog resultatet af omröstningen, föreligga nu i deras helhet. Presidenten Schneiders tal hade denna lydelse: Sire, lagstiftande kåren har den lyckan att till lI. M:t öfverbringa det högtidliga svar, som nationen genom 7,350,000 röster afgifvit i den plebiscit, Ni törelagt densamma. I våra tankar fullt öfverensstämmande med denna lysande meningsyttring, bringa vi kejsaren, kejsarinnan och den kejserl. prinsen vår hyllning och våra lyckönskningar. För aderton år sedan lade Frankrike, uttröttadt af omhvälfningarne, begärligt efter säkerhet samt förtröstande på Edert snille och på den napoleonDa dynastien, i Edra händer med den kejserliga kronan den makt och myndighet, som den offentliga nödvändigheten kräfde. Nationens förväntan blef ej gackad. Somhällsordningen blef genast äterstäld och stora ting ha skett. Alla samhällsklasser sågo sitt välstånd utvecklas, jordbruket, handeln och industrien ha fått en dittills aldrig känd utveckling, och under denna tillväxt i det allmänna välståndet såg Frankrike äfven sitt inflytande i utlandet ökas. Men ifrån första stunden hade E. M:t tanken fästad på det ögonblick, då denna koncentrering af makten icke mera skulle motsvara det lugnt och säkert blifna landets sträfvanden, och i det Ni på förhand skönjde gången af värt moderna samhälles utveckling, förklarade Ni, att friheten måste vara byggnadens kröning. Också har Ni funnit behag i ett ädelt verk, som skall lända Eder regering till oförvansklig ära, och beslutat tillförsäkra Frankrike ett af de främsta rummen bland de fria nationerna. Dagarne d. 24 November 1860 och d. 19 Jan. 1867 intyga Edert högsinnade initiativ och Edra patriotiska afsigter. Senare, då den allmänna rösträtten visat sin liberala riktning och lagstiftande kåren genom sina omröstningar tolkade den, har E. M:t med en sjelfförsakelse, som är utan exempel i historien, icke dröjt att lägga grunden till kejsardömets parlamentariska författning. Men trogen den stora princip, på hvilken Eder regering hvilar, ville Ni icke låta en så djupt ingripande förändring i den makt, som folkets fria vilja till Eder öfverlemnat, inträda utan sjelfva folkets omedelbara deltagande. Samladt i sina comitia efter 20:årigt välde, har det i sitt oinskränkta oberoende och under förhållanden, hvilka vittna om våra offentliga seders framsteg och manlighet, gifvit sitt godkännande med en enighet, hvars makt ingen kan förneka. I det att det med mer än 7 millioner röster gaf sitt bifall åt kejsardömets nya form, tillropar landet, som har en instinktmessig känsla af sina intressen och sin storhet, Eder: Frankrike är med Eder, skrid med tillförsigt framåt på banan för alla uppnåeliga framsteg och grunda friheten på aktningen för lågarne och författningen. Frankrike ställer frihetens sak under Eder dynastis och de stora statskorporationernas vård. Kejsar Napoleon III svarade härtill: Mina herrar! Då jag nu ur Edra händer emottager sammanräkningen af de d. 8 Maj afgifna rösterna, är min första tanke den att uttrycka min erkänsla för den nation, som för fjerde gången på 20 år gifvit mig ett lysande bevis på sitt förtroende.