ifrågavarande dagen temligen sams och samtalade om hvarjehanda dem emellan oafgjorda affärer, hvarefter det kom till tal om den ofvanbeskrifna reversen å 6000 rdr, i hvilken sak W. menade sig hafva fått sitta väl mycket emellan. W. begärde då att få se på det af honom utgitna redovisningsbeviset och E. var mycket villig att framleta detsamma ur sin portfölj. Då detsamma slutligen påträffades, öfverlemnades det godvilligt af E. till honom och han ref helt lugn sönder detsamma i E:s åsyn. Att ingen osämja deraf dem emellan uppkom, ansåg W. vara tydligt deraf att de derefter en lång stund samtalade om andra saker. Först då W. skulle aflägsna sig började E. göra allarm om sitt qvitto. — Sedan begge parterna, hvilka hvar för sig påstodo att den andre talade osannt, fått fullständigt utveckla sin talan, öfverlemnadesjmålet till Stockholms rådhusrätt. Denna tvist har framkallat ännu en. Till i Mändags hade neml. v. häradshöfd. Wendtland uttagit stämning vid rådhusrätten på grosshandl. L. Elliot med yrkande af ansvar å denne för ärekränkande beskyllningar, utspridande af sanningslösa rykten samt falsk angifvelse. — Då målet påropades anhöll hr Wendtlandt, på grund af att instämda saken varit föremål för polisundersökning, att det måtte uppskjutas på 14 dagar för afvaktande at polisprotokollet, hvilken begäran beviljades.