aro brandlorsakrade 1 lånets brandstodsbolag. — Rättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. Slut med friheten. En sig så kallande kommissionär vid namn C. G. F. Lindqvist eller Charlez, hvilket sistnämnda namn den ifrågavarande personen sjelf antagit, af hvilken anledning är dock svårt att afgöra — stod i Måndags tilltalad inför poliskammaren för det han under flera års tid. ehuru fullt arbetsför, lemnat hustru och två minderåriga barn utan den ringaste hjelp, hvarföre Fattigvårdsstyrelsen begärt att Charlez måtte åläggas att genom arbete å härv. arbetsinrättning i någon mån godtgöra tattigvården för den utgift, uppgående till omkr. 280 rdr, som den fått vidkännas för hans barns uppehälle under de sista åren. Charlez, som förr i tiden varit en skicklig snörmakare, har sedan han ledsnat vid detta yrke försökt sig på litet af hvarje; så har han varit både gardist och artillerist samt nu senast, sedan hans kommissionshandel icke längre varit tillräckligt lönande, uppträdt såsom advokat för menige man. Vid förhöret i Måndags företedde Charlez åtskilliga dokumenter, hvilka skulle ådagalägga att han icke hade någon skyldighet att bidraga till sin hustrus och sina barns underhåll, hufvudsakligast af det skäl att han år 1866 blitvit lagligen skild från hustrun. Han tillade dessutom att han icke afvetat att hans barn varit i något behof af hjelp eller att sådan lemnats dem af fattigvården. Icke förthy förordnade poliskammaren att Charlez skulle afföras till fattigförsörjningen för att vid derv. arbetsinrättning hållas till arbete, hvilket beslut, i trots af att Charlez anmälte missnöje dermed, genast sattes i verkställighet En äfvenatyrerska. Hemmansegaren august Jonasson från Osbacken i Ahle härad anmälde i medio af denna månad vid härv. detektiva polis att han natten till d. 12 d:s genom inbrott blifvit bestulen på åtskilliga klädespersedlar och misstänktes för stölden en qvinsperson vid namn Maria, som någon tid uppehällit sig der i orten, men som dagen efter stöldens begående begifvit sig hit till staden. Mycket riktigt anträffades äfven härstädes d. 19 d:s den ifrägavarande qvinnan, som samma dag haft för afsigt att afresa till Köpenhamn. Vid med henne anställt förhör uppgaf hon sig heta Maria Margareta Johansson samt att hon var hemma i Filipstad, hvarifrån hon nyligen begifvit sig för att i Köpenhamn söka arbete. Hon erkände att hon begått stölden på Osbacken, och hade hon sent på aftonen d. 11 d:s obemärkt inkommit i hemmansegaren Jonassons kök, derifrån hon begifvit sig upp på vinden samt der tillgripit åtskilliga klädespersedlar, hvilka hon vid häktningen innehade, utom en ylleklädning, som hon sålt till ett obekant fruntimmer för 1 rdr 50 öre. Målet öfverlemnades till Ahle häradsrätt och införpassades Maria Johansson till härv. cellfängelse. Bara på skämt. Förre artilleristen Johannes Jönsson Werner anhölls i Fredags för det han å Kungstorget utbjöd en handkärra till salu, för hvars åtkomst han icke nöjaktigt kunde redogöra. Vid polisförhöret berättade Werner att han, som sagde dag hade några saker att transportera till Skeppsbron, ingått på gården till huset n:r 63 vid Kungsgatan och lånat kärran, hvarpå han fört de ifrågavarande sakerna till ort och ställe. Derefter hade han begifvit sig lill Kungstorget, der han till åtskilliga personer utbjudit kärran för 5 rdr, men detta hade bara skett på skämt. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten i afbidan hvarå Werner införpassades till cellfangelset för att närmare öfvertänka följderna af ett dylikt skämt. Från Stockholm. Lu revershistoria var i Lördags föremål för behandling inför Stockholms poliskommare och i sagde mål uppträdde grosshandl. och diskoutören Louis Elliot som malsegare och angifvare samt v. haradshöfd. P. H. Wendtland såsom tilltalad. Den förres angifvelse, hvilken blifvit skriftligen argifven till detektiva polisafdelningen och som fanns bitogad den till poliskammaren aflemnade rapporten, innehöll hufvudsakligen, att Wendtland d. 17 d:s vid ett besök å Elliots kontor i N:o 57 vid Westerlånggatan mot E:s vilja tillegnat sig ett af W. till E. under förlidet år utfärdadt intyg, innehållande bevis derom att Elliot uti en dem emellan förehafd affär angående en revers ä 6000 rdr, med dertill hörande hypotek af 10,000 rdr, lemnat W. fullständig redovisning. Detta papper hade W. hastigt ryckt till sig ur en portfölj, som Elliot framtagit ur sitt kassaskåp för att eftersöka detsamma, hvaretter W. genast rifvit sönder det och eoppat pappersbitarnå i sin ena byxficka samt skyndsamt aflägsnat sig. Elliot skyndade då efter W. ut på gatan, der slutligen Elliot lät tillkalla polis för att förmå W. att återlemna det sönderrifna papperet. Härefter bar det af, under tillopp af en större folkhop, till polisvaktkontoret vid Stortorget och derifrån till detektiva afdelningens kontor vid Myntgatan. Här fick Elliot närmare formulera sin angifvelse mot Wendtland och afgaf nu densamma skriftligen. — Vid polisförhöret på Lördagen kommo begge parterna tillstädes. Elliot åberopade dervid sin angifvelse och hade ingenting synnerligt ätt ändra i eller tillägga till den ingitna rapporten. Han lemnade en fullständig redogörelse för huru och hvarföre det af Wendtland honom frånhända beviset tillkommit och förnekade bestämdt att hafva godvilligt afstått detsamma åt honom. — Wendtland lemnade äfven för sin del en fulls ändig berättelse angående älllkomsten af det ifrågavarande beviset och lät nogsamt förstå, att Elliot tagit för sig mera än skäligt i denna affär, i det han för en revers å 6000 rdr med hypotek af 10,000 rdr, särskildt försedd med underborgen af en förmögen person, godtgjort W. med endast 5300 rdr, ehuru E. erhöll full ligvid efter några månaders förlopp. Beträffande sjelfva angifvelsen bestred W. densamma såsom sanningslös. Hrr W. och E., hvilka just icke tyckas varit så goda vänner, voro, enligt W:s uppgift. vid sammanvaron å E:s kontar den