så excentrisk dame, var en förtrogen vän till Valfeuillus egare. Hvarken Hector eller Fancy anade då att de voro föremål för alla dessa samtal. De frukosterade i ett stort vackert rum på Belle-Image. Tråmorel hade för att förklara att han ännu var vid lif uppgjort en temligen antaglig historia, i hvilken han spelade en hjelteroll, väl egnad att fördubbla miss Fancys beundran. I sin ordning omtalade miss Fancy sina framtidsplaner, som för att göra henne rättvisa voro mycket förståndiga. Mer än någonsin besluten att bli sin ruinerade Hector trogen, skulle hon afstå från sin våning på 6,000 francs, sälja sina möbler och öppna en handel. Hon hade just återfunnit en af sina fordna väninnor, som var en mycket skicklig modesömmerska och ej begärde bättre än att få associera sig med en kamrat som medförde penningar. De skulle öppna en modebutik i qvarteret Breda, och den skulle säkert, förståndigt skött, inbringa vackra summor. Det blef nödvändigt för dem att skiljas åt. Fancy hade kommit till Corbeil i afsigt att der tillbringa en vecka; men grefven förklarade för henne att det var absolut omöjligt. Hon gret först och blef förargad, men tröstade sig slutligen vid tanken på att få återkomma nästa tisdag. — Farväl då, farväl, upprepade hon, tänk jå mig! Hon tillade småleende: (Forts.)