Göteborgsposten – 24 maj 1870, sida 1

— Du har rätt, sade han slutligen till Hector, dina fordringsegare böra noga känna din ställning; hvem vet om de ej äro i hemligt förstånd med hvarandra? Det sätt hvarpå de med den mest rörande endrägt vägrade dig hundratusen francs låter mig förmoda det, Jag skall söka upp dem... — Huset Clair, hos hvilket jag upptog mina första lån, bör vara bäst underrättadt. — Godt, jag skall gå till herrar Clair. Men om du vore förståndig, vet du hvad du då skulle göra? — Nej, säg? — Du skulle följa mig till Paris och för oss båda... Hector reste sig vid detta förslag helt blek. — Aldrig! afbröt han häftigt, aldrig! ... Hans Åvänner på klubbarne injagade ännu skräck hos honom. Huru! han skalle uppträda på sin äras skådeplats, sedan han der förkunnat att han skulle begå sjelfmord! Sauvresy öppnade armarne för honom, Sauvresy var ett ädelt hjerta som älskade honom tillräckligt tör att ej fästa afseende vid hans falska ställning, för att ej anse honom feg för det han ryggat tillbaka, men de andra!... — Tala ej med mig om Paris mera, tillade han i lugnare ton; jag svär att jag i hela mitt lif aldrig mera skall sätta foten dit. — Så mycket bättre, stauna då qvar hos oss, det blir ej jag som skall beklaga mig derötver och lika litet min hustru, En vacker dag skola vi finna en arftagerska åt dig här i trakten.