Göteborgsposten – 24 maj 1870, sida 1

pypqV. Grefven af Trmorel ). Af Emile Gaboriau. Förf. till Herr Lecoq, m. fl. Öfrvers. från franskan. Hvilken sublim oegennytta, tänkte Berthe, hvilken bekymmerslöshet, hvilket beundransvärdt förakt för penningar, hvilken ädel motvilja för de lumpna detaljer hvarmed hopen sysselsätter sig! Skulle Sauvresy vara i stånd till något sådant? Visserligen kunde hon ej anklaga honom för girighet; för henne var han slösande, han hade aldrig vägrat henne något, han tillfredsställde hennes mest kostsamma nycker; men dock hade han en bondsons böjelse för vinning, och i trots af sin stora förmögenhet hade han en viss vördnad för penningen. När han hade en affär att uppgöra med en af sina arrendatorer, ryggade han ej tillbaka för att stiga tidigt upp om morgonen, sätta sig i sadeln, tillochmed midt i vintern, tillryggalägga tre eller fyra lieues i ett hällregn för att vinna några lumpna cus. Han skulle ha ruinerat sig för henne, om hon velat, derom var hon öfvertygad, men han skulle ha ruinerat sig ekonomiskt, med ordning, som en simpel borgare. Sauvresy funderade en stund. ) Forts. fr. N:o 117.