— Ack! suckade hon, Sauvresy skulle ej handla på det sättet, han. Nej, Sauvresy var ej den man som kunde bli förledd till sådana handlingar som grefve de Tremorel begick. Han tillhörde de menniskor, som innan de fatta ett beslut beräkna följderna af den handling för hvilken de besluta sig, och som sedan de en gång fattat sitt beslut ej rygga tillbaka för dess utförande. Han var en pålitlig och uppoffrande vän, och när man hade hans ord kunde man sofva lugnt, ingenting kunde afhålla honom från att hålla sina löften. Dagen efter grefvens ankomst till Valfeuillu förkunnade han således sin afsigt att ofördröjligen företaga ordnandet af sin väns affärer. Det var sedan man slutat frukosten, som serverats i det vackra till salong inredda drifhus som låg intill biljardsalen. Väl uthvilad, efter en lång och god sömn i en förträfflig säng, utan någon tryckande oro för ögonblicket, var Hector ej längre den olycklige person han föregående dag varit. Han hade en natur som ej böjdes af hvilka händelser som helst, som tjugofyra timmar trösta för de värsta tilldragelser, som glömmer lifvets aldra allvarsammaste lexor. Om Sauvresy ej velat ha honom qvar, skulle han ej ha vetat hvart han skulle gå, och dock hade han redan återtagit den högdragna sorglösheten hos en förnäm millionär, van att leda menniskorna och omständigheterna efter sin vilja. Han hade åter blifvit lugn, kallt hånfull, som om åratal förflutit sedan den natt han tillbragte på ett hötel garni, som om hans splittrade förmögenhet redan blifvit återställd. Berthe förvänades öfver detta lugn efter