Från Utlandet. Skulle man väl tro det, att undervisningsväsendets ställning i Nordamerikas Förenta Stater, som en gång var dessas stolthet, under senare åren så mycket försummats, att den ger anledning till allvarliga bekymmer, ja, till jemförelser, hvilka äro för yankees föga smickrande? Det är en representant å kongressen för staten Tennessee, Prosser, som med aktningsvärd energi åtagit sig värfvet att äfven i detta afseende afskrapa sjelfförgudningens fernissa. Gentemot den i Amerika myc ket utbredda åsigten, att folkbildningen är i Förenta Staterna jemförligt mycket större än i Europa, i hvilken nivellering af folkbildningen man tröstar sig för det faktum att snillets aristokrati i Amerika står vida efter den i Europa, påstår Prosser, att det i de europeiska monarkierna är mycket bättre ställdt med tolkundervisningen, än i den stora republiken. Och han har rätt deri, ty Nya Englands stater äro icke Unionen, utan blott en liten del af densamma. Prossser säger: ÅUnder det att andra nationer göra snara framsteg i skolväsendet; under det att den argentinska repu bliken hitsänder kommissarier, för att förmå lärare att resa dit och upprätta mönsterskolor, göra vi alls intet för våra egna skolor... Hvem är ansvarig för att det beslut, son detta hus fattade i Mars 1867 om en under sökning af skolorna i Washington, aldrig blif vit utfördt? Hvem skall ansvara för, att undervisningsväsendets kommissarie aldrig, såsom lagen föreskrifver afgifvit någon berättelse? Aro herrarne rädda för att säga folket sanningen? Sanningen kan ej för alltid förhemligas. Förr eller senare skall folket lära känna rätta förhållandet och fordra räkenskap af sina representanter, hvarför de försummat sin pligt och satt statens säkerhet i fara? Det sista uttrycket är ej någon lättsinnigt utkastad fras. Talaren har fullt allvar med detsamma och de siffror, på hvilka han stödjer sig, rättfärdiga det i hög grad. Missförhållandet är ej blott inskränkt till Sydstaterna, utan är äfven ganska stort i Norden. Pennsylvanien har under de sista åren gifvit ut dubbelt så mycket för sina skolor som alla Sydstaterna tillsammanstagna, och likväl klagar statens guvernör öfver att 75,000 barn ej åtnjuta någon undervisning. Detsamma gäller om Wisconsin; denna stats skolväsende är godt, och likväl besöka omkring 50,000 barn icke skolan. Orsaken härtill kan ej sökas i någon illa använd sparsamhet. Kongressen har varit så frikostig, att medlen måste räcka till att tillfredsställa nationens närvarande behofi detta afseende. Under tidernas lopp har kongressen för undervisningsväsendet utgifvit skänker i jord, uppgående till en yta at 78,576,802 acres eller 122,776 qvadratmil, således större än England och Irland tillsammanstagna. Hade dessa gåfvor gjorts efter någon viss plan och hade de förståndigt förvaltats, så skulle skol