Göteborgsposten – 20 maj 1870, sida 2

jande utrop, hvilket vikhär ätergifva såsom karakteriserande skolans hela karakter:3 Hvilken samling af ruiner, hvilken kyrkogård är icke historien! Huru många menniskohjertan ha icke klappat, af hvilka något annat spår ej blifvit qvar, än en form huggen i en sten! Huru likgiltig ler icke den fredliga himlen, huru grym är ej den glänsande kupolens skönhet, som dag efter dag står utspänd öfver slägter, som falla, liksom en baldakin står öfver en likbår! Man har läst sådana ord som dessa i böckerna, och med ungdomens öfvermod har man kallat dem fraser, men då mannen tillryggalagt hälften af sin bana, och då han ser in i sig sjelf och öfverräknar, hvad han qvätt af sin äregirighet, hvad han af sina förhoppningar ryckt upp med rötterna, och räknar alla de döda, som han bär begrafna i sitt hjerta, då ser han på samma gång naturens prakt och dess hårdhet, och det inre liktågets dofva snyftningar lära honom att förnimma en annan klagan, den menskliga tragediens, hvilken utvecklar sig från århundrade till årbundrade och lägger så många stridande i samma kista. Men åt detta skri af smärta äro vi böjda att tro, att Brandes, som likväl gjort sig så förtrogen med Taine, icke gifvit dess rätta vidd, likasom icke dess ursäkt, Stående inför en samtid, som ramlat med hvarje dag alltmera nedför moralitetens trappa, oaktadt eller kanske just på grund af det sublimt transcendentala i läran, som fördömer materien och ger åt menniskoanden en verklig tillvaro endast der borta; stående inför en politisk utveckling, som är, eller kanske rättare nyss var, en qväfvande absolutism, i trots af alla de ädla ansträngningar, som gjorts för friheten, i trots af revolutionernas bloddop med deras rörande historia om enskilda uppoffringar — är Taines och flera andras hållning en stoicism, som innebär en protest mot det närvarande. Utbrister han icke, en modern Seneca, i dessa ord: Det enda medlet att uthärda lifvet, är att glömma litvet? Prisar han icke vetenskapen såsom den lidande menniskoandens tillflykt, dess asyl? Denna protest innebär ett inre frändskapsbegär hos dessa stoiker likasom hos det gamla Roms stoiker, till en nyvaknande kristendom, en religion som, med bortkastande af trångt bindande menniskofunder, tillgodogöra sig hvad menniskoanden vunnit genom vetenskapen, och på detta som grundval bygga ett samhälle, hvars mål ej ligger utom detsamma, utan arbetar sig igenom det, för att konstruera det skönare, ädlare och godare är någonsin. Taine och hans vänner äro en bro, slagen mellan det gamla, ramlade och framtidsförhoppningar, om hvilkas förverkligande de ej hysa öfverspända föreställningar, ehuru de dock skymta det i vetenskapen, till hvilken de derför städse återvända, för att i dess klara våg släcka törsten efter dagens vandring i det närvaran des öken. Af Rom, dess tillkomst, utveckling, verldsvälde och förfall, at Wilhelm Wägner, Stockholm, L. J. Hierta, ha vi mottagit femte häftet. Det är med tillfredsställelse vid erfarit den goda framgång, detta verk åtnjuter äfven inom vårt land, hvarest det har en välförtjent spridning. Af den nya upplagan af Holbergs Comoedier, udgivne af F. L. Liebenberg, Kjöbenhavn, Forlagsbureauet, ha vi mottagit sluthäftet af första bandet och de tvenne första häftena af det andra. Den väl utstyrda upplagan, som säljes till jemförelsevis godt pris, torde vara välkommen hos Holbergs många vänner. Af Ryssland och Europa af Henri Martin, Stockholm, Alb. Bonnier, har sluthäftet kommit oss till handa. Detta verk förtjenar ur så många synpunkter att allvarligen studeras och kastar så breda betraktelser öfver vår verldsdels politiska förhållanden, att det måste äfven i Sverige, hvarest Rysslands maktställning ej kännes minst, tillvinna sig den uppmärksamhet, som det erhållit annorstädes, och detta med all rätt. Af Den kristne Kirkes Histerie af Fr. Hammerick, Kjöbenhavn, Gyldendalske Boghandel, har andra bandets första häfte utkommit, omfattande början af medeltiden — ett gediget verk, om hvilket det är oss en kär pligt att åter erinra vår bildade allmänhet. Af Ienniskoslägtets Kulturhistoria af 6. Friedr. Kolb, Stockholm, Ebeling C:o, har senare delens 3:dje häfte utkommit, innehållande forts. af Medeltiden.