Göteborgsposten – 20 maj 1870, sida 1

FAHUÖÖpL! En, förmodligen temporär, indisposition lade en viss beslöjad timbre öfver konsertsaas eljest understundom mycket sympatetiska stämma, hvilket dock icke hindrade det i en förträlflig skola uppöfvade föredraget och ett synnerligt värdadt uttalande af texten att komma till sin fulla rätt. Mest anslogo Lyonels bekanta aria ur Martha och Kjerulfs romanser, hvaremot såväl Maxs stora aria ur Friskytten som Almavivas ur Barberaren, för att värdigt återges, utan tvifvel fordra större ressurser ån dem, öfver hvilka konsertgifvaren för närvarande disponerar.