Göteborgsposten – 20 maj 1870, sida 1

Grefven af Trmorel ). Af Emile Gaboriau. Förf. till Herr Lecog, m. fl. Öfvers. från franskan. En af de unga karlarne sjöng en visa och orden i denna visa trängde fram till grefve de Tremorels öron, lika tydliga som om han varit i salongen. Det var en komisk sång som han förut hört. Nu fann han den sorglig. Under tjugofyra timmar hade Hector sökt bekämpa hvad han kallade sin eländiga feghet, nu då han hört denna sång bestämde han sig. — Lika gerna här som på något annat ställe, sade han. Redan fattade han en pistol då han hörde ropet: — Hector! Hector! ... I ett hopp var han på benen, dolde sitt vapen och sökte med blicken den som ropat honom vid namn. På fem stegs afstånd var en man, som kom emot honom med öppna armar. Det var en man vid hans ålder, något grof kanhända, men väl bygd, med ett godt, öppet ansigte och stora svarta ögon, ur hvilka uppriktighet och godhet framstrålade. Han var en af dessa menniskor, som vid första anblicken vinna sympati, som man älskar sedan man kännt ) Forts. fr. N:o 113.