Göteborgsposten – 20 maj 1870, sida 1

dem i åtta dagar. Hector kände igen honom. Det var hans äldste vän, en kamrat från kollegiet; de hade varit så nära lierade som möjligt i fordna dagar, men under senare åren hade grefven ej funnit honom god nog för sitt umgänge, sett honom allt mer och mer sällan och de två sista åren alldeles förlorat honom ur sigte. — Sauvresy! utbrast han förvånad. — Jag sjelf, svarade den unge mannen, som kom helt andtruten och röd; det är nu två minuter som jag följt dina rörelser: hvad var det du gjorde? — Åh... ingenting, svarade Hector förvirrad. — Oförnuftige! återtog Sauvresy, det är således sannt hvad man sade hemma hos dig denna morgon, ty du skall veta att jag varit hos dig... — Hvad sade man? — Att man ej visste hvart du tagit vägen, att du i går lemnade din älskarinna under förklaring att du skulle skjuta dig för pannan. En tidning har redan förkunnat din död med åtskilliga detaljer. Denna nyhet tycktes göra ett förfärligt intryck på grefve dåe Tråmorol. — Du ser således svarade han i tragisk ton, att jag måste döda mig! — Bvarföre det? för att bespara tidningen obehaget af att återtaga sina ord? — Man skall säga att jag ryggat tillbaka ... — Prat! Således skulle man enligt din åsigt vara nödsakad begå en dårskap af det enkla skäl att man sagt,