skatteminskningen, staden! Paris affärer, presslagen m. m.m. m. förnimmes intet. Sommaren har nu ock inträdt, så att kamrarnes arbeten väl komma att åter afbrytas. Men skall man kunna finna på någon ny bullersam anordning, under hvars sprakande kritiken från alla dem, som begära handling, kan öfverröstas ? I London hölls förliden Fredag ett af c:a 1400 franska, engelska och andra republikaner besökt möte, på hvilket beslöts, att det stora meeting, som till påföljande Söndag sammankallats i Hyde Park, icke skulle ega rum. Den engelska regeringen har således fått sin önskan uppfyld. Det bekräftades vid detta tillfälle, att Flourens lemnat England, men detta meddelande skedde i något märkliga ordalag. En af de engelska ledarne underrättade neml. mötet, att hr Gustave Flourens icke kunde vara tillstädes, derför att han måst resa bort, för att påskynda det verk hvaråt han egnat sitt lif; han hoppades, att det inom kort skulle lyckas honom att utföra det. Dessa yttranden ha i Paris uppfattats på det sättet, att Flourens satt sig i rörelse, för att med egen hand utföra det dåd, som han uppdragit åt Beaury, och det ligger onekligen nära för handen att gifva dem en sådan uttydning. Morning Post innehåller en artikel, hvari bladet uppmanar den engelska regeringen att göra slut på de skandalösa agitationer och uppträden, för hvilka England är skådeplatsen. Memorial Diplomatique skrifver detta: Engelska regeringen har mycket väl insett, att hon icke kan, i samma stund som hon fordrar upprättelse af grekiska regeringen för Marathon, likgiltigt åse, att de franska fanatikerna stifta brottsliga komplotter och under den engelska gästfrihetens beskydd oaflåtligt konspirera mot Napoleon III:s lif. Tills ministrarne erhålla det nödiga bemyndigandet af parlamentet till att förändra bestämmelserna i lagen om främlingar, har engelska sändebudet i Paris lord Lyons instruerats att meddela hofvet i Tuilerierna, det engelska regeringen ej vill lägga något hinder i vägen, tör att franska polisagenter hålla ett vaksamt öga på de politiska ssyktingarne. England har äfven af en annan anledning skäl att hålla sig väl med Frankrike; ty det har åter erinrats på ett något obehagligt sätt om sitt mellanvarande med Amerika. I kongressen ha tvenne förslag inbragts, hvilka äro båda mycket fientliga mot England. Det ena går ut på, att presidenten skall taga ett afgörande steg i Alabamafrågan, det andra har till ändamål att framkalla en resolution om, att distriktet vid Red River intörlifvas i Förenta Staterna. Hvad Alabamatvisten angår, har erfarenheten bevisat, att en öfverenskommelse om denna sak icke är möjlig, äfven om England gör de största eftergifter, hvartill det på något möjligt sätt är i stånd. Saken kan preskriberas, i det man på båda sidor låter den hvila så länge, att den glömmes; men reses den, är faran för en brytning öfverhängande. I England ser man ingenting heldre, än att Alabamatvisten öfverlemnas åt tidens utjemnande inflytande; men i Amerika, der man betraktar frågan från en fordringsegares ståndpunkt, kan man ej beqväma sig till en sådan resignation, och det omnämnda förslaget, hvilket hänvisades till komiteen för de utrikes angelägenheterna, är ett nytt bevis på, med hvilken otålighet amerikanarne finna sig i den inträdda pausen. I distriktet vid Red River har, såsom vi förut nämnt, i längre tid rådt ett uppror, för hvilket en fransman står i spetsen, derför att befolkningen ej vill intörlifvas i det kanadensiska förbundet, Dominion of Canada. Engelska regeringen har nyligen förklarat i parlamentet, att upproret undertryckts; men häremot talar en underrättelse trån Newyork, enligt hvilken regeringen i Canada skickar transporter med ammunition till Red River. Man underrättas äfven om, att amerikanska regeringen lägger hinder i vägen härför, och detta är ju icke heller så besynnerligt, eftersom ett förslag om territoriets införlifning i Förenta Staterna är under diskussion i kongressen. I Kanada har man emellertid sökt att komma Förenta Staterna i förväg. Ett till England ingånget telegram från Ottawa af d. 11 d:s meddelar neml., att dep.kammaren samma dag definitivt antagit ett af den