Från Utlandet. Först i går emottog kejsar Napoleon III Frankrikes svar på plebiscit genom en deputation från lagstiftande församlingen, hvilken kejsaren högtidligt emottog, omgifven af alla de stora statskorporationerna, i den stora tronsalen i Louvren, der kamrarne bruka öppnas. Te Deum sjöngs äfven i alla kyrkor. Om Söndag skall en stor folkfest firas öfver hela Frankrike till omröstningens förherrligande, och väntas kejsaren skola till den dagen utfärda en proklamation, i hvilken han tänker tacka nationen för dess tillgifvenhet och lofva att bli den liberala politiken tregen. Så till vida är allt godt och väl. Ja, kejsaren kan öka sin belåtenhet med att läsa denna tirad i den Officiela Tidningen: Meddelandena från utlandet vittna om, hvilket djupt intryck omröstningen af d. 8 Maj frambragt öfverallt. Regeringarnes och folkens sympatier för kejsaren och för Frankrike ha aldrig uppenbarat sig på ett tydligare och mera enstämmigt sätt. Öfverallt ha folkomröstningens resultat mottagits såsom ordningens, framåtskridandets och den allmänna civilisationens seger. Men sedan nu denna komedi, hvars storartade anläggning vi ej vilja förneka, blifvit utspelt, återstår det allvarliga. Tyvärr, synes regeringen i detta afseende ännu vara litet sväfvande. Man hör blott omtalas nya anlopp, såsom en skrifvelse från Ollivier till prokuratorerna, hvari de ombedas att underrätta de lagkunniga om, att han önskar omarbeta strafflagen, för hvilket iodamål han begär deras medverkan — men om någon fast, afgjord plan hos regeringen ang. undervisningsviäsendet, decentralisationen,