Göteborgsposten – 18 maj 1870, sida 1

afskyvärdt; oaktadt det var förträffligt och det dyraste på stället, kostande tjugofem francs buteljen. Gargowerna betraktade med förväning denne dystre middagsgäst som knappt rörde vid de rätter han reqvirerade och som blef allt dystrare, ju mera han drack. Rakningen på middagen uppgick till 90 franes. Han kastade på bordet sin sista hundrafranesedel och gick. Tiden var ännu ej långt framskriden, han gick in på en biljard, der åtskilliga studenter suto och drucko och gick att sätta sig vid ett bord längst bort i salen, bakom biljarderna. Man bar till honom kaffe, och han tömde först en kopp, så en andra, derpå en tredje. Han sökte komma i ett öfverretadt tillstånd, att uppnå den höjd af mod han behöfde; men det lyckades honom ej. Minnena från det förflutna plågade honom. Han kände på en gång afsky och blygsel öfver detta förflatna; han skulle velat tillintetgöra det och på samma gång tillintetgöra sitt eget minne. Under dinern och sedermera vid kaffet hade han druckit ansenligt; vid hvarje annat tillfälle skulle han ha blifvit rusig, men nu kunde han det ej. Han satt der med hufvudet mellan händerna, då en gargon som passerade genom rummet erbjöd honom en tidning. Maskinmessigt tog han den, öppnade den och läste: Idet ögonblick vi lägga tidningen under pressen erfara vi att en i Paris mycket bekant person försvunnit, och det tillägges att han tillkännagifvit sitt formliga beslut att begå sjelfmord. De omständigheter som, efter hvad man berättat oss, stå i förening mad donna sak ära häget