Göteborgsposten – 16 maj 1870, sida 2

och visa den ruinerade grefven på dörren, som det obestridligen var hennes rättighet att göra, försökte hon tvärtom, troende honom vara mycket olycklig, att trösta honom, styrka honom. Sedan Tremorel bekännt att han ej egde en sou, hatade hon honom ej längre, hon började tillochmed älska honom. Den ruinerade Hector var ej längre den fruktansvärde millionären, som af en nyck kunde kasta ut på gatan den qvinna som han af en fantasi tagit upp. Han var ej längre tyrannen, Då han var ruinerad trädde han ner från sin höga piedestal, han blef åter en menniska som andra, som hade det företrädet framför andra att han var ovanligt vacker. För öfrigt tog Fancy denna gåfva af tiotusen francs, som endast var en yttring af hans fåfänga, för ett bevis på hans ädla hjerta, så att hon blef djupt rörd deraf. — Du är ej så fattig som du säger, återtog hon, då du ännu har denna summa qvar. — Åh! kära barn, det är knappt hvad du kostar mig i månaden; jag gaf dig ett par tre gånger så mycket till några små diamanter som du bar en afton. Hon funderade ett ögonblick, hvarefter hon utbrast, liksom om hon gjort en upptäckt: — Ah! det är sannt. Jag kan dock lefva för mycket mindre och likväl vara lycklig, det försäkrar jag dig. Fordom, innan jag kände dig, då jag var ung — hon var nitton år — tycktes mig tiotusen francs vara en af dessa fabulösa summor, om hvilka man väl kan tala, men som få menniskor ha sett förenade på en gång, som högst få ha haft i sina hän?