Göteborgsposten – 16 maj 1870, sida 2

Han fortfor emellertid: — Ej en sou mer! jag som haft millioner. Saken synes mig ny och pikant. Ej en sou mer! Ah! om några af mina kära vänner hörde mig, huru förtjusta skulle de ej bli! . — Men ... då... började miss Fanny... — Hvad? du är fri? Var det detta du ville säga? Ja, jag återger dig friheten. Jenny gjorde en åtbörd, på hvilken grefve de Trömorel misstog sig. — Åh! var lugn, tillade han lifligt, jag lemnar dig ej på detta sätt, jag vill ej att du i morgon skall befinna dig i förlägenhet. Våningen hyrdes i ditt namn, möblerna återstå dig, och hvad mer är, jag har tänkt på dig. Jag har här i min ficka femhundra louisdorer, det är hela min förmögenhet, jag ger dig den. Imiterande gargonerna på en restauration räckte han på samma gång fram sina sista banknoter på en assiette. Hon sköt dem med motvilja ifrån sig. — Ah! utbrast han i det han återtog en öfverlägsen mans ton, det der var en vacker rörelse, mitt barn, mycket vacker. Jag har alltid trott dig vara en god flicka, alltför god tillochmed, det är nödvändigt att rätta dig. Det är ett råd som jag skall gifva dig på köpet. En person sådan som du är ej älskad och kan ej vara älsked annat än i kraft af den ovilja hon väcker mot sig och det onda hon gör. Ja, miss Fancy eller rättare sagdt Pelagie Taponet var on ond fr FJ ealke för att taga bankaoterna 4 vs