hon saknade armodet. Hon fann det vara den goda tiden, då hon efter slutadt dagsarbete med de andra arbeterskorna flanerade omkring nyhetskrämarnes butiker, eller besökte de offentliga balerna. Der kunde hon skratta af hjertat och ej endast med läpparne! Der kunde hon ha roligt. Kavaljererna voro ej mycket rika, det är sannt, men de voro så artiga. De gjorde henne sin kur och då balen var slutad, förde de henne till en sup på ett ställe som ej var så firt, men der allt gick muntert och ogeneradt till. Hundra gånger hade hon lust att bryta med Tremorel, att afstå från sin lyx, sina penningar, sina domestiker och återgå till sitt gamla lefnadssätt. Tio gånger packade hon sin nattsäck, men alltid höll egenkärleken henne i sista ögonblicket tillbaka. Sådan var den qvinna hos hvilken grefve Hector de Trömorel samma dag utmätningen hos honom skedde infann sig klockan elfva. Hon väntade honom ingalunda och blef helt förvånad då han förkunnade henne att han kom för att frukostera hos henne och bad heune skynda på kokerskan, emedan han hade brådtom. Aldrig hade miss Fancy sett grefve de Trmorel så älskvärd, aldrig isynnerhet hade hon sett honom så glad. Så länge frukosten räckte var han, såsom han lofvat sig sjelf, sprittande af lif. Sina vänner rosade han ej mycket. Han talade om hvar och en af dem fritt, utan förbehåll, som en man, hvilken då han ej längre har något att hoppas eller frukta härnere kan utan fara blotta sitt hjerta,