längre fri eller rådande sig sjelf. Grefven ville det ena och förbjöd det andra, han hade sina nycker. Han var ej svartsjuk, påstod han — och det var sannt — men ville ej bli narrad, förklarade han. Han föreskref en lärare, han förbjöd de förtroliga samtalen med kammarjungfrun och kokerskan. Under tre månader var den nya prinsessan road af att i öppen vagn fara omkring i Boulognerskogen, men sedan fann hon både skogen, sjön och ansigtena som hon såg enformiga. Hennes toiletter som i början förtjusat henne gjorde henne ej längre något nöje. En qvinnas nöje af sådana saker blir först fullständigt genom rivalers jalousie. Men Faneys rivaler bodde i fanbourg du Temple, högt upp nära barrigren; de kunde ej afundas hennes prakt, ty de hade ej sett den, och det var henne absolut förbjudet att besöka dem. Hvad skulle hon då med vagn att göra! Hvad Tremorel beträffar, så lydde Jenny honom, ty hon kunde ej annat. Men hon tyckte honom vara den ledsammaste af karlar. Och hans vänner fann hon allesammans olidliga. Kanhända märkte hon ett förkrossande förakt under deras ironiskt artiga manår, kanhända insåg hon huru obetydlig hon ansågs af dessa rika män, dessa bonvivanter, dessa spelare, dessa slösare. Hennes nöjen voro en afton, tillbragt hos någon qvinna i samma ställning som hon, en natt vid spelbordet då hon vann eller en sup6. För öfrigt leddes hon till döds, hon längtade tillbaka till sin gamla boning, sitt tarfliga bohag. Hon hade emellan sex och åttatusen francs i hvarje månad att kasta I ut genom fönstret, och dock saknade hon det förflutna,