— SF å Grefven af Tremorel ). Afl Emile Gaboriau. Förf. till Herr Lecog, m. fl. Öfvers. från franskan. Hon var ej skön i ordets klassiska bemärkelse. Men hon var den fulländade typen för en vacker parisiska, en typ som ej har färre passionerade beundrare än den rena skönhetstypen. Hon hade fina händer, tjusande fötter, superba kastaniebruna lockar, tänder hvita som kattens och framför allt stora, mörkbruna, smäktande ögon, ömsom smekande ömsom trotsiga, ögon som kunde locka ned ett helgon från sin piedestal. Grefven hade funnit henne på en sämre bal, under det hon höll på att dansa på ett sätt som endast en parisiska förstår. På mindre än tolf timmar hade hon utbytt fattigdomen mot lyxen. Hon fann sig ej det ringaste generad i sin nya ställning. Parisiskan utbyter sin klädning för sex sous alnen mot sammet och siden, och man skulle kunna tro att hon aldrig burit något annat. Fyrtioåtta timmar efter sin flyttning hade miss Fancy domestiker som lydde en blick eller rörelse af henne. Men nöjet blef snart gammalt. Jenny, som en stor del af dagen befann sig ensam i sin ståtliga våning, visste snart ej hvad hon skulle förströ sig med. Hon kände sig ej ) Forts. fr. N:o 109.