Den grundlag, i enlighet med hvilkens föreskrifter riksdagen sammanträder, är ny; men dess djupaste grundval, folkets deltagande i afgörandet at landets angelägenheter, är i Svea land urgammal. De yttre formerna kunna vexla efter olika tiders skilda fordringar; men nu som fordom är lagen stark genom friheten, friheten trygg genom lagen. Med detta fasta stöd kan svenska samhället lugat se framtiden till mötes, och af denna framtid förtröstansfullt hoppas, väl icke att alltid undgå mötande pröfningar, men att segrande dem genomgå, och att städse varda funnet bland de folk, som ta i främsta ledet vid arbetet för upplysning och frihet till mensklighetens förädling och det godas seger. Lifvad af sådana känslor, anhåller F maren underdånigst att i Eders Kungl. Maj:ts och ynnest fortfarande få vara innesluten. Andra kammarens talman yttrade: S. A. K. Då riksdagen den 19 sistförflutne Januari öppnades, uttalades här i Andra kammarens namn jemte trohetsförsäkringar och välönskningar äfven förhoppningar om en lycklig verksamhet. Huruvida dessa sistnämda blifvit uppfyllda, tillhör det icke kammarens ledamöter att sjelfva afgöra. Sannolikt är, att många nej till eller ändringar uti framlagda förslag olika bedömas, äfvensom att det sätt, hvarpå man i några fall trott statens behof böra fyllas icke kan af alla anses för det bästa; men visst är dock på samma gång, att de fattade besluten, hvad de än må hafva inneburit, endast tillkommit på grund af fosterländsk omrtänksamhet och med fäst afseende på förhandenvarande förhållanden. Sverige har nemligen under en följd af år fått bära sin dryga andel af de olägenheter, som inom hela den civiliserade verlden gjort sig känbara och af ingen statskonst kunnat afhjelpas. Om under sådana omständigheter ett litet och fattigt folks ombud gå med stor försigtighet till väga, om de skygga tillbaka för hvarje ny börda, äfven den obetydligaste, om känslan af den närvarande ställningens beskaffenhet till och med någon gång fördunklar deras blick för framtidens både kraf och tillgångar samt föranleder åtgärder, hvilta efteråt befinnas vara mindre lämpliga; så är allt detta icke blett ursäktligt, utan kan fastmer vittna om ett sinnelag som, förtjenar aktning. För misstag är ingen dödlig fri; men den, som vet sig hafva hafva handlat redligt, han behöfver aldrig frukta sina medborgares dom. Efter slutadt arbete återvänder hvarje riksdag man till sitt egentliga lefnadskall. Att inom dess område pligttroget sköta sina åligganden är säkraste kännetecknet på trohet emot konungen och kärlek till fåderneslandet. Andra kammaren vill dock, förr än den åtskiljes, äfven i ord hafva gifvit ett uttryck åt sina tänkesätt, då den nu frambär sin djupaste undersåtliga vördnad samt ånyo nedkallar Guds valsignelse öfver Eders Kungl. Maj:t, konungahuset och hela värt folk. Kammaren anhåller att i Eders Kungl. Maj:ts nådiga ynnest och bevågenhet alltid få vara innesluten. ——n—k — —