Göteborgsposten – 13 maj 1870, sida 2

— Jag har gått mycket långsamt tillväga, hr grefve, sade han med sitt graciösaste småleende, ty jag ville fråga er till råds innan jag slutade. — Kvarföre det? — Emedan ni måhända önskar inhibera förrättningen, hr grefve. Summan är betydlig, det är sannt, men i er ställning ... i — Vet, min herre, svarade grefve de Tremorel högdraget, att om ni är här så är det emedan det anstår mig. Mitt hotell behagar mig ej mer, jag skall aldrig mera sätta foten dit: sålunda är ni herre här; gå på. Han svängde sig om på klacken och aflägsnade sig. Hr Z...., hvars illusioner blifvit gäckade, började åter sitt arbete. Han gick från rum till rum, beundrade allt och lade beslag på allt. Under tiden gick grefve de Tremorel, som var bestämdare än någonsin att taga lifvet af sig, boulevarden uppför på väg till sin älskarinna som bebodde en liten våning om sextusen francs i närheten af Madeleine. Denna flicka hade grefve de Tremorel åtta eller tio månader förut kastat in i demi-mondedamernas krets undar namn af miss Jenny Fancy. I verkligheten hette hon Pålagie Taponnet och var, utan att grefven hade aning derom en syster på sidolinien till hans kammartjenare. Under grefve de Tremorels beskydd hade miss Fancy i den parisiska demi-mondekretsen väckt ett ofantligt uppseende för sin skönhet och sina toiletter. (Forts.)