Tidskrifter. Af Framtiden ha vi haft nöjet mottaga Majhäftet, hvilket innehåller läsvärda artiklar. Först: Demckratien, dess historiska utveckling och betydelse för vår tid?F, hemtad ur den af Bluntschli utgifna Deutsches Staats-Wörterbuch. Ordet demokrati spelar i våra dagar en betydelsefull roll, och det torde derför vara mer än någonsin tidsenligt att för den stora allmänheten demokratiens begrepp blir verkligen utredt. Den lilla uppsatsen är affattad med klarhet och tydlighet. Man kan gerna underskrifva dess slutledning: En blind fiendskap hos regeringen mot det demokratiska elementet inom staten är ej monarkiens intresse. Försöket att undertrycka detsamma står i motsägelse mot det nya Europas hela kulturutveckling och med tidens rörelser. Det skall derför alltid sluta olyckligt för dem, som våga det. Det kunde lyckas först då de bästa folkkrafterna blifvit krossade och upprifna; följderna skulle derför alltid blifva hela statens försvagande och ruin; redan blotta försöket uppväcker misstämning och fara. Dervid hatva demagogerna tagit tillfället i akt och sökt utbreda den tron, att folkets frioch rättigheter äro förhatliga för furstarne och endast kunna betryggas genom folkväldet. De monarkiska regeringarne hafva ett stort intresse i att vrida detta medel att uppreta folket ur demagogernas händer, i det de sjelfva utbilda folkets rättigheter och skydda dess frihet, — I det monarkien modigt erkänner det demokratiska elementet såsom berättigadt, finner den sjelf sitt säkraste stöd deri och har tilllika makten att genom sina organiska lagar skydda mot dess öfverdrift och öfverskridande af sina gränser. Samma vatten, som i sitt vilda påträngande öfversvämmar fälten och förstör allt som kommer i dess väg, tjenar i ordnadt lopp den fredliga skeppsfarten, de flitiga yrkena och till ängarnes bördighet. Den politiska uppgiften äfven i det monarkiska Eu ropa är derför icke undertryckandet, utan den riktiga organisationen och ledningen af de demo kratiska elementen. Den derpå följande uppsatsen Om bronskulturen i Skandinavien är af hufvudsakligen polemisk art och af dess förf., vetenskapsveteran Sven Nilsson riktad mot en uppsats om bronsåldern af d:r Hans Hildebrand, som i densamma ställt sig på en helt annan ståndpunkt än Nilsson, hvilken senare såsom bekant hyllar hypotesen om bronskulturens utbredning af fenicierna. Hr Rudolf Hjärne har i en uppsats, kallad Litteraturen och Hemmet uttalat åtskilliga behjertansvärda sanningar, i det han strängt tadlar njutningslystnaden i konunga tronernas närhet och inom de samhällsklasser, som företrädesvis vilja anses bildande, visande huru denna lystnad tränger såsom ett smittosamt gift derifrån ned bland folket. För motverkande af detta onda, mäste skolan liksom hemmet grundligt reformeras. Den förrar öfverdrifter i kunskapsväg får sin reaktion i ett företrädesvis materielt njutningslif, som nu tyckes vilja bemäktiga såväl det enskilda som det offentliga lifvet. Skulle man vilja söka orsaken till det sistnämnda i bristen på en sann, en lefvande religiös känsla, så blir frågan: hvem är det egentliga upphofvet till denna brist? Vi svara: det är religionens egen vårdarinna, kyrkan, som stelnat i en dödande formalism. Ty den religiösa känslan väckes och näres ej genom ett idkeligt skolplugg med mer eller mindre vidlyftiga dogmatiska läroböcker. Dessa borde från skolan utgå, för att lemna plats för den heliga skrift sjelf i en god, fullt tidsenlig öfversättning .. Ätven kyrkan är således i behof af en genomgripande reform. För kyrkan vänta vi den af den fria forskningen, som, äfven i vårt land, i förnuftets och den oförfalskade kristendomens namn börjat sin strid för sanningen. Dess seger skall bereda ett nytt, renare blod i samhällskroppens ådror och de betänkliga sjukdomssymptomer, vi i det föregående antydt, skola till väsentlig del vika för det läkemedel, som mer än något annat förmår göra menniskosjälen frisk och sund. Efter en uppsats af A. Key om Våra Nordpolsfärder följer en artikel af J. Alfthan om Framtidsutsigter för den stora Orienten, i hvilken förf. med en liflighet i stilen, som fängslar, redogör för de förändringar Östern genomgått och den ombildningsprocess, hvari det fortfarande är stadt. Slöjan är ryckt från Asiens hemlighetsfulla lif och de åttahundra millioner menniskor, som dväljas i dessa trakter af verlden, ha ryckts upp ur sin slummerlika tillvaro. Den plötsliga påstötning, som muhamedanismens uppträdande gaf åt det assiatiska lifvet, är till sin egentliga kraft och verkan slut. Fanatismen må finnas qvar, men anden har flyktat. Asien är i behof af en grundlig pånytttödelse. I denna verldsdel rivalisera nu Ryssland och England