operationer denna form aldrig kunnat falla i glömska. Snabbhet i ärendenas behandling har, äfven efter den nya riksdagsordningens antagande, icke utgjort en hufvuddygd hos den svenska riksförsamlingen. En väl stor grundlighet eller, om man så vill, långsamhet har tvärtom utgjort ett allmänt karaktersdrag hos densamma. Men man kan tillika icke undgå att blifva varse, att mot slutet af hvarje riksmöte förhållandet undergår någon förändring. Den dittills öfliga passgången vid sakernas afgörande förbytes då oftast i en vådlig karrier; de ärade representanternas politiska verldsåskådning uppklarnar på ett förunderligt sätt, och problemer, hvilka dittills ansetts rätt invecklade, framställa sig då i hast såsom otvetydiga för riksdagsmannens inre öga. De medlemmar, hvilka annars anse för en pligt mot samhället och sig sjelfva att i hvarje fråga taga till ordet, blifva nu vanligen ordkarga, och de, som hafva till vana att högtidligt instämma än med den ene än med den andre, underkasta sig den uppoffringen att icke vidare åt protokollet anförtro denna ljufva hemlighet. Hvad är väl nu orsaken till denna metamorfos? Till en del skulie den kunna förklaras derigenom, att representanten i och genom ledan vid riksdagens mödor och tidsutdrägt slutligen förvärfvar sig en viss harmens energi, som sätter honom i stånd till att på kort tid uträtta det otroliga i arbetsväg. Men andra anledningar måste dock finnas. Är det t. ex. icke möjligt att hos Första kammarens aristokratiska ledamöter omedvetet just så här års, då naturen står i sin fägring, längtan till deras komfortabla, landtliga hem infinner sig med sällspord styrka, och att för Andra kammarens medlemmar, likaledes omedvetet, annalkandet af den fjerde riksdagsmänadene slutdag medför en påminnelse om att med den dagen äfven dagtraktamentet, enligt 23 5 R. O., upphör? Om förhållandet vore sådant, egde man skäl att beklaga att just vid denna tidpunkt de vigtigaste ärendena afgöras, och till dem räkna vi den nu förehafda lånefrågan, ty i våra dagar är en state ekonomiska förhållanden i icke ringa grad afgörande för dess politiska makt och styrka.