Göteborgsposten – 11 maj 1870, sida 1

— ——— ——— —tk— det är absolut omöjligt att förena dessa tre omständigheter, den oordnade sängen, pendylen visande på tre och tjugo, grefvinnan klädd som midt på dagen. Han ökar oordningen så mycket han kan. Han rycker ner sänghimmeln. Han doppar ett linne i blodet, och nedfläckar gardinerna och möblerna dermed. Slutligen sätter han öfver dörren märket efter den blodiga handen, hvilket är alltför tydligt, för distinkt för att ej vara gjordt med afsigt. Finnes det hittills, mina herrar, jag frågar er det, en enda omständighet, en enda detalj af brottet som ej blir förklarad derigenom att grefve de Tremorel är den brottslige? — Yxan, svarade hr Plantat, yxan som återfanns i andra våningen och hvars läge syntes er så förvånande. — Jag kommer nog dit, hr fredsdomare, svarade Lecoq. Det finnes en punkt i denna mörka affär, öfver hvilken, tack vare er, tillräckligt ljus blifvit spridt. Vi veta att grefvinnan de Tremorel med sin mens vetskap dolde något — ett papper, en handling, eller ett bref, hvilket denne nödvändigt ville komma åt och som hon bestämdt vägrade att lemna honom, trots alla hans böner. Ni har försäkrat oss att denna önskan — kanhända nödvändighet — att komma åt närvarande papper mäktigt bidragit till grefvens beslut att mörda sin hustru. Vi kunna derföre med skäl antaga, att detta papper eger en högst utomordentlig vigt. Vi kunna med ännu större skäl tro att det är af en ytterst komprometterande natur. Men hvem komprometterar det? Grefven och grefvinnan tillsammans eller endast grefven? I detta hänseende måste jag inskränka mig till gissningar. Hvad som är säkert är att