Göteborgsposten – 11 maj 1870, sida 1

kom ma, han sor sig utan hjelp förlorad. Han måste fly fly ögonblickligen, med risk af att bli sedd, att möta någon, att bli arresterad. Häftigt slungar han yxan, som han håller, mot golfvet. Han stiger ner, han stoppar bankonoterna i sina fickor, han bemäktigar sig Guespins blodiga och sönderrifna väst, som han ämnar kasta i floden från bryggan, och räddar sig genom trädgården. Glömmande all försigtighet springer han utom sig af ångest och betäckt af blod, och det är honom som den gamle Bertaud ser vid brynet af Maupråvoirs skog, der han ämnar reparera oordningen i sin drägt. Han är för ögonblicket räddad. Men han lemnar efter sig detta bref som är, tro mig, en förfärlig anklagelse, som skall upplysa rättvisan, som högt skall förkunna hans brottslighet och trolöshet. Ty han har ej funnit detta bref, men vi skola finna det; det är oss nödvändigt för att upplysa hr Domini, det är nödvändigt för att göra våra antaganden till visshet. En temligen lång tystnad följde på polisagentens förklaring. Kanhända hans åhörare sökte finna något att invända. Slutligen tog doktor Gendron ordet. — I alltsammans, sade hon, ser jag ej hvilken roll Guespin spelat. — Jag ser det lika litet, min herre, svarade hr Lecoq. Och just i den omständigheten får jag erkänna en svag punkt i mitt system. Med den metod jag följer, som består i att förklara alla omständigheterna vid brottets begående innan jag sysselsätter mig med den brottslige kan jag hvarken misstaga mig eller ha rätt till hälften: