Göteborgsposten – 10 maj 1870, sida 1

mäktiga sig brefvet, att han mycket hastigt skulle utföra sin trolösa plan och att han skulle fly. Nu var hela planen förstörd. Hvilken tid gick ej förlorad, under det med hvarje minut förspilldes en utsigt till räddning! Derefter kom han att tänka på tusen faror, som ej förut framställt sig för hans tankar. En vän kunde ju komma och bedja honom om gästfrihet, som det händt tjugo gånger förut! Hvad skulle en förbipasserande tänka om detta ljus som flyttades hit och dit? En af domestikerna kunde ju återkomma! I salongen tycker han sig höra att någon ringer på klockan och så stor är hans förskräckelse. att hun släpper det vaxljus han håller i handen. Jag har sett märket efter det fallna ljuset på mattan. Han hör besyonerliga ljud, sådana som aldrig förr nått dans öra. Han tycker att man går i rummet intill, golfvet knarrar. Är hans hustru verkligen död, har han riktigt dödat henne? Reste hon ej nyss på sig, sprang till fönstret och ropade på hjelp? Ansatt af dessa farhågor går han tillbaka till sängkammaren, återtager sin dolk och stöter ånyo i grefvinnans lik. Men hans hand är så osäker att han blott gör lätta sår. Ni har märkt, doktor, och antecknadt i konceptet till er rapport, att alla dessa sår ha samma riktning. De bilda en rät vinkel med kroppen, hvilket bevisar att offret låg då det sargades på detta sätt. Derefter börjar den uslingen i höjden af sitt raseri att trampa på den qvinna han mördat och klackarne af hans stöflor ha gjort dessa kontusioner i hufvudet som vi funnit... Hr Lecoq gjorde ett uppehåll för att hemta andan. Han omtalade ej endast dramat, han spelade det, han gaf