stå i samband med kompletten, föregås af en, d. 4 Maj daterad berättel-e från Emile Ollivier till kejsaren, hvari det heter: Det finnes ibland oss ett revolutionärt parti, hvars syftemål är att upprätta den demokratiskt sociala republiken, hvars medel derför äro ett system af förtal, kränkningar, bakdanteri, uppror och mord. De nya friheterna hafva, långtifrån att lugna detta, öfverretat detsamma, de gåfvo det större lätthet att organisera sig och enas. Det gör sig ej någon möda med att dölja sig; i dess tidningar, hvilka äro till stort antal utbredda, på dess möten, der ingen motsägelse kan få öronljud, organiserar det sina agitationsmedel. Det skulle för att bevisa komplotten och det attentat, som man tillskrifver partiet. vara tillräckligt med att återgifva de artilar och tal, i hvilka partiet berättar derom. Man behöfver ej anföra några andra vittnen emot detsamma, än detsamma sjelft. Vi hade hoppats, att tålamod och mildhet skulle vara tillräckliga, för att besegra en annan tids lidelser, men vårt tålamod betraktades som försagdhet och vår mildhet som svaghet; vi hafva måst öfvertyga oss om, att ett kraftigt undertryckande är det enda medlet att återställa det sociala lugnet och aktningen för tagarne, hvarförutan införandet af liberala institutioner endast skulle vara en dårskap. Då Eder regering dekreterade upprop till folket, var en första uudersökning slutad. Vi ha uppskjutit med dess afslutande, på det icke ett tillfälligt sammanträffande måste se ut som en valmanöver, men de revolutioionära ha7ej låtit sig hejdas af det lagliga vapenstillestånd, som vi inledde. De ha trott sig kunna genom ett yttersta brott, i det ögonblick då en författning uppgifvits och en annan ännu icke voterats, förstöra sjelfva, hvilken för stunden befann sig utan all konstitutionel ordniug, och de ha beslutat att före d. 8 Maj verkställa sina redan lång tid tillbaka förberedda planer. Under dessa förhållanden är det vår pligt att offentligen utöfva rättvisa. Jag har derför, Sire, den äran att för Eder framlägga generalprokuratorus berättelse. Antalet af de brottsliga, sakens art och vigt gör det nödvändigt, att de från Frankrikes olika rätter erhållna upplysningar koncentreras, att den allmänna ordningens kraf läggas till grund för processens och utslagets hänvisande till högsta domstolen. Generalprokutatorns anklagelse känner läsaren förutstill dess hufvudpunkter. De transka flyktingarne synas finna ögon blicket lämplig för hållandet af gillen. Bankett följer på bankett. D. 3 d:s gafs der en ny festmåltid, vid hvilken Flourens och Tibaldi åter voro tillstädes som hedersgäster och såsom president tronade Lubez, Åinternationala föreningens president. skålar för Rochefort och feniern ODonovan Rossa. Flourens bröt här den märkliga tystnad, som han hittills iakttgit i afseende på sammansvärjaingen. Han förnekade sig naturligtvis hafva någon andel i en samman: svärjning, som var riktad mot kejsar Napoleons lif. D. 6 skulle återigen en revolutionär bankett hållas. I England visar man nu en annan uppsyn gentemot dessa förhållanden än förut, och tidningarne uttala öppet sin afsky för mordstämplingarne. Der utbragtes