kejsaren. Hufvudmannen Tibaldi (nyligen benådad) dömdes till deportering för litstid; i denna process invecklades bl. a. Mazzini och Ledru-Rollin (nyligen amnesterad på grund af en framställning från Ollivier till kejsaren) och båda dömdes in contumaciam till deportation. Då kejsaren d. 14 Januari 1858 kl. 1,9 på qvällen ankom till stora operan exploderade plötsligt flera bomber, at hvilka några kastats in i hans vagn. Kejsaren slapp oskadd undan; ett granatstycke for genom hans hatt. En af hästarne framför hans vagn störtade genast död till marken, den andre var i ett sådant tillstånd, att man måste döda den. 106 menniskor blefvo dels lätt, dels svårt sårade. Såsom gerningsmän grepos Felix Orsini, Carl Rudio, Johan Conte Pietri och Anton Gomez. Deras medsammansvurne, advokat Bernard, häktades senare i London, der juryn likväl frikände honom. Orsini och Pietri afrättades d. 13 Mars; Gomez och Rudio dömdes till tvångs arbete för lifstid. D. 3 Januari 1864 upptäcktes en sammansvärjning mot kejsarens lif, stiftad at de fyra italienarne Grecco, Imperatori, Trabuco och Saglio, och de häktades. De befunnos innehafva revolvrar, dolkar och bomber af smidt jern; de voro enligt egen utsago utskickade af Mazzini, för att mörda kejsaren, och den italienske agitatorn hade försett dem med penningar och vapen. De dömdes till deportation. Man kan under sådana förhållanden ej annat än erfara en erfara en ökad grad a! aktning för kejsar Napoleons nu visade hållning af kraft och moderation på samma gång. Dock vill det synas, som att regeringen begått en handling af obetänksam örverilning, då hon utvisat italienaren Cernuschi, derför att denne till centralkomitån emot plebliscit lemnat 100,000 fres, i syftemål att den skulle med dessa penningar motarbeta kejsardömet. Cernuschi är en italiensk flykting, som på sin tid kom fattig och landsförvist till Paris, der han lyckats samla en stor förmögenhet. Utvisningsordern från den franske inrikesministern har han besvarat med ett telegram från Dijon, hvari han säger: Jag skall i morgon återigen skicka 100,000 fres till Gambetta för samma ändamål. Dagen efter mottog ock Gambetta följande depesch från Gnve: Jag låter till er i dag åter utbetala 100, ooo fros för samma ändamål. Mod, j kära vänner! Kl. 12 mottog Gambetta det nämnda beloppet i banknoter, hvilka han genast öfverlemnade till komitgens kassör, Jules Ferry. Lagstiftande församlingens venster har utfärdat en protest mot regeringen för Cernuschis utvisning, sägande bl. a.: Begeringen glömmer att främlingarne äro Frankrikes och icke dess gäster. Hr Cernuschi har i intet afseende kränkt lagarne i det land, der han fann en fristad; i det han hjelpte till, att det åter skulle kunna komma i besittning af sin frihet, erkände han på ett ädelt sätt gästvänskapen. Regeringen har genom att utvisa honom för ett partiintresses skull begått en godtycklig och oberättigad handling, mot hvilken det är komitöens pligt att offentligen protestera inför landet. Oppositionen har låtit författa en kort historisk framställning af kejsardömets adertonåriga regeringstid; den säljes för endast 15 cenumer och utdelas gratis i ett stort antal exemplar. Denna patiskrift har gjort utom ordentlig lycka hos de radikala och republikanska tidningarne. Det är väl med anledning af utdrag ur densamma, hvilka äro stridande mot sanningen, som regeringen konfiskerat ett större antal radikala tidningar, bland dem ä:ven Siecle. I England har stämningen någontid varit starkt upprörd isynnerhet bland katolikerna öfver ett i parlamentet väckt förslag, att klostren borde underkastas en allmän undersök ning. Genom denna uppväckta förbittring har parlamentet, på Gladstones inrådan, gått en medelväg och beslutat tillsättandet af ett särskildt utskott, hvilket skall utreda beskaffenheten af lagarne om de klosterliga inrättningarne och de vilkor, under hvilka dessa anstalter utöfva sin egendomsrätt. Det är i grunden samma sak. Disraelis nya roman Lothair är nu utkommen. Den skildras såsom egande sina föregångares förtjenster och fel. Disraeli har på detta område förblifvit sig lik. Lothairsluter sig, hvad plan oeh utarbetning angår, till Coningsby och Vivian Grey?; är, likasom de, neppeligen nägon egentligen roman; har händelserna förlagda till den högre societeten och innehäller både spirituela partier och afsmakligheter. Hans figurer äro så genomskinliga, att deras originaltyper genast kännas igen. I alla händelser är detta verk af en 65:ärig man, hvilken svingat sig upp till premierminister för England och borde ha nog arbete för att hålla sig uppe och sitt parti tillsammans, ett märkligt fenomen, isynnerhet som det är skrifvet med fullt ungdomlig ifver. Senare Post. I går kl. 6 på morgonen dånade i alla Frankrikes kommuner 21 kanoneller nickhaksskott, tillkännagifvande att den betydelsefulla omröstningsdagen inträdt. och kl. 6 na Auvällan ftillbannantfun Öfaranladaa 901 OUA