Göteborgsposten – 9 maj 1870, sida 2

kir, mina herrar, svarar oss jakande, om han visar oss ett bref, om han ger oss sitt hedersord på att penningarne blifvit med tydlig röst af honom begärda till den tiden, skall jag, det måste ni erkänna, ha mer än sannolikhet för mitt system. Hr Piantat och doktorn böjde sina hufvuden till tecken af samtycke. — Således finnes hittills ingen invänning att göra? frågade polisagenten. — Ej den ringaste, svarade fredsdomaren. — Dessa preliminärer, fortfor hr Lecoq, ha dessutom den fördelen att de kasta ljus öfver Guespins belägenhet. Uppriktigt sagdt är bans uppförande tvetydigt och rättfärdigar fullkomligt hans arrestering. Har han andel i brottet, eller är han totalt oskyldig, det är hvad vi ej kunna afgöra, ty jag finner intet som dervidlag kan tjena oss till ledning. Hvad som är säkert är att han fallit i en skickligt utlagd snara. Grefven hade, då han valde honom till offer, utan tvifvel kännedom om den olyckliges föregående lif. Ej utan skäl tänkte han, att Guespins antecedentia skulle öka sannolikheten af anklagelsen och lägga en ofantlig tyngd i rättvisans vågskål. Vi kunna dock ej låta bedraga oss. Vi veta att grefvinnan blifvit dödad af det första slaget. Således har hon ej gjort motstånd, således har hon ej kunnat rycka en bit ur mördarens kläder. Att antaga Guespins brottslighet är detsamma som att antaga, att han varit nog dåraktig gå och sätta en bit af sin väst i sitt offers hand. Det är detsamma som att antaga, att han varit nog enfaldig kasta sin sönderrifna och nerblo