Göteborgsposten – 6 maj 1870, sida 2

Hr Lecoq tystnade, som om sinnesrörelsen hindrade honom att fortsätta. Hr Plantat hade fortfarit att röka sin cigarr, men haus ansigte hade ett obeskrifligt lidande uttryck, hans blick irrade hit och dit, hans händer darrade. Han reste sig upp, tog lampan på kaminen, ställde den tillbaka på bordet och satte sig åter. Hr Gendron fattade slutligen meningen af detta uppträde. I verkligheten hade polisagenten utan att afvika från sanningen lagt ut en af de finaste snaror han hade till sitt förfogande, och han ansåg det onödigt att fortsätta längre. Han visste nu hvad det legat i hans intresse att få veta. Efter en stunds tystnad drog han upp sitt ur och såg på det. — För tusan! sade han, jag står här och pratar medan tiden förgår. — Och Guespin är i fängelse, anmärkte doktorn. — Vi skola befria honom, min herre, såvida han verkligen är oskyldig, ty nu har jag saken klar. Det är dock en omständighet af stor vigt som jag ej kan förklara. — Hvilken? frågade hr Plantat. — Är det möjligt att hr de Trmorel hade något stort intresse af att finna någonting, en handling, ett bref, ett papper, något föremål af obetydligt omfång som var doldt i hans eget hus? — Ja, svarade fredsdomaren, det är möjligt. — Jag behöfver veta det bestämdt, återtog Lecoq. Hr Plantat öfverlade ett ögonblick. — Nåväl! återtog han, jag är säker, fullkomligt sä