Göteborgsposten – 5 maj 1870, sida 2

utomordentliga omständigheter. Detta var m:me Petits åsigt och hennes vrede fördubblades, liksom hennes nyfikenhet— Att befalla mig tillaga en diner vid en sådan tid! knotade hon, bevisar väl det sundt förnuft, jag frågar blott? Och hvilka äro väl de gäster han medför och för hvilka man måste laga i ordning sängar? Men hon tänkte på att tiden brädskade och tillade: — Se så, Louis, nu är det ej tid att sitta sysslolös. Rör på benen, min gosse! Du måste vrida om halsen på ett par kycklingar och gå sedan ner i drifhuset och hemta drufvor. Derefter skall du gå ner i vinkälleren! ... Dinern var på god väg då ringklockan ånyo hördes. Denna gång var det Baptiste, hr mairens i Orcival betjent. Han kom bärande hr Lecoqs nattsäck. — Denhär, sade han till hushållerskan, fick jag tillsägelse att hitbära af den person som är med er husbonde. — Hvem är det? Betjenten hade ännu känning af Lecoqs hårda fingrar. Agget grodde inom honom. — Hvad vet jag! svarade han. Jag har hört sägas att han är polisspion, hitskickad från Paris för att taga reda på brottet i Valfeuillu; han är en illa uppfostrad, rå karl. — Men han är ej ensam med min husbonde? — Nej. Han har äfven doktor Gendron med sig. M:me Petit brann af otålighet att erhålla några underrättelser af Baptiste; han borde veta en hel hop saker. Men Baptiste hade brådtom hem för att få veta hvad man