Göteborgsposten – 5 maj 1870, sida 1

M. örefven af Tremorel ). Af. Emile Gaboriau. Förf. till Herr Lecog, m. fl. Öfvers. från franskan. — Ej den ringaste; jag har tillåtit mig att läsa brefvet, som låg qvar på bordet. Hr Plantat cynkade ofrivilligt ögonbrynen. — Ja, återtog hr Lecoq, jag vet att det ej var mycket grannlaga handladt; men den som vill komma till målet får ej vara noga om medlen. Nåväl! min herre, ni har äfven läst detta bref; har ni reflekterat öfver det? har ni granskat stilen, vägt orden, frasernas sammansättning? — Ah! utropade fredsdomaren, jag bedrog mig således ej, ni har haft samma id som jag! I sin förtjusning fattade han polisagentens händer och tryckte dem i sina, som om han varit en gammal vän. De skulle fortsätta sitt samtal, men steg hördes i trappan. Doktor Gendron syntes på tröskeln. — Courtois mår bättre, sade han. Han halfslumrar redan och skall gå igenom. — Vi ha då ingenting mera här att göra, återtog fredsdomaren. Låtom oss derföre begifva oss i väg, hr Lecoq bör vara alldeles uthungrad. Forts. fr. N:o 101.