Göteborgsposten – 5 maj 1870, sida 1

fick hon tillfälle att gifva sina känslor luft mot ett högst lämpligt föremål. — Aldrig i mitt lif har jag sett maken! sade hon. Aldrig i mitt lif har jag sett en sådan karl som ni är, Louis! Ni tyckes mig just klippt och skuren till tjenare åt en sådan herre som fredsdomaren; ni båda utgöra ett värdigt par. Om hela Orcival stode i ljusan låga, skulle ni ej lägga två strån i kors för att släcka elden. Alla menniskor tala i denna stund om hvad som tilldragit sig på Valfeuillu, och vi äro de enda som ej veta någonting. Ty ni vet väl ingenting, eller hur? Alltsedan ni gick uti morse har ni, det vill jag slå vad om, ej talat med en enda meaniska? Louis hade slutat sin soppa och skar af en stor brödskifva åt sig. — Jo bevars, svarade han; på morgonen träffade jag Guespin straxt intill bron. Enkan Petit höjde händerna mot himlen, liksom för att taga den till vittne på hvad hon hörde. — Guespin! utropade hon, men det är han som är mördaren, han är orresterad och helt säkert skall man hugga nacken af honom. Och ni har hållit detta hemligt alltsedan i morse! Oh! hvilken man! Ni har träffat Guespin: hvad har han sagt er? — Ej mycket, svarade Louis med munnen full, han var så öfverlastad att vägen ej var tillräckligt bred åt honom. — Men han har ändock talat med er den skurken. — Jo, han ville förmå mig att taga ett glas med