Målet remitterades till rådhusrätten i afbidhvarå Eliasson kommer att qvarsitta å cellfängelse På första Maj. Oaktadt det ruskiga vädret Söndags skulle naturligtvis litet hvar ut och se si omkring på första Maj. Detta var äfven förhållar det med plåtslagaren Carl Fredr. Jakobsson och sjö mannen Frans Pettersson. Dessa och deras sällska bestående af 4 å 5, som det vill synas hyggliga ung arbetare, kommo nämnde dag tysta och stilla gåend å trottoaren vid Lilla Torget, då en för de flesta a sällskapet obekant mansperson, bageriarbetaren Fre drik Simongren, kom gående från motsatt håll oc just som han hunnit midt för Jakobsson tilldelad denne ett så kraftigt slag i ansigtet med knutn handen, att Jakobsson, enligt hvad han sjelf förkla rade, blef mer än belåten dermed. Sedan detta va gjordt ville Simongren skynda bort, men hindrade derifrån af Irans Pettersson, som fattade honom kragen. Detta var icke Simongren nöjd med, utar tilldelade Pettersson med naglarne en djup skråm: tvärs öfver hela pannan. Lyckligtvis anlande i det samma en poliskonstapel till stället som förhindrade bagaren att begå några vidare excesser. Vid förhö. ret i poliskammaren förklarade Simongren att har blifvit förolämpad af sällskapet samt att han skuf. fats från trottoaren af Jakobsson. Detta förnekades dock af denne, hvarjemte de öfriga af sällskapet förklarade att ingen af dem på något sätt förolämpat Simongren. En af sällskapet hade visserligen yttrat då de mött Simongren: Åse der kommer den kittslige bagaren, men detta yttrande hade skett temligen tyst. Simongren medgaf äfven att han icke hört något dylikt. Detta lilla första maj-nöje kostade Simongren icke mindre än 30 rdr, till hvilket belopp han dömdes för uppsåtligt våld å person å allmän plats under sabbatstid. Dubbel vattenkur. Tvenne sotarelärlingar, Wilh. Bergström och Frans Julius Klingström, hvilka för någon tid sedan anlände hit från Stockholm, men som ännu icke lyckats erhålla någon fast kondition, stodo i Mandags tilltalade inför poliskammaren för det de i Lördags middag varit af starka drycker öfverlastade samt fört oljud å allmänna vägen i Masthugget. Bergström var äfven angifven för det han oqvädat poliskonstapeln n:r 74 Andersson. De båda olyckskamraterna, hvilka nu voro iklädda sin vanliga uniform samt svarta i ansigtet som negrer, kunde icke förneka angifvelsens riktighet, men förklarade att de varit så lifvade, att de icke ihågkommo huru det passerat vid tillfället. Bergström dömdes att för fylleri och oljud å allmän väg böta 15 rdr samt för polistjenstemans oqvädande 10 rdr. Klingström dömdes att böta 15 rdr för fylleri och oljud. Som ingen af dem var försedd med kontanter införpassades de till cellfängelset för undergående af resp. 5 och 3 dagars fängelse vid vatten och bröd, men skulle derjemte först undergå en grundlig yttre vattenkur för att om möjligt erhålla mera likhet med andra individer af menniskoslägtet. Från Landsorten. Heliströmska målet förevar ånyo inför poliskammaren i Norrköping sistl. Fredag, dervid såväl Hellström som de båda gossarne Carl Johan Carlsson och Carl August Carlsson vidblefvo sina förut gjorda erkännanden. Förre handl. F. G. Westerberg var äfven denna dag inkallad för att i saken höras. Han förnekade all delaktighet såväl i de falska vittnesmålen som den obehöriga rättegången mot Noröus. Efter yrkande af åklagaren, ansåg emellertid poliskammaren sådana graverande omständigheter hafva emot W. förekommit, att han genast blef i allmänt häkte inn anad. Röfvarebragder höra till sällsyntheterna här uppe i nordanlanden. Men natten till d. 27 April utfördes, säger Nerik. Alleh., en verklig röfvarebragd i byn Listerud, belägen i Ringkarleby socken i Nerike. Enkan Bäckman, som bor i en större byggnad i nämnda by, väcktes vid midnattstid af starka bultningar på fönstret, och då hon frågade hvem det var som ville in, erhöll hon till svar att det var hennes blifvande måg. Då gumman likväl betviflade sanningen deraf och derför vägrade öppna dörren, inslogs fönstret af den utanför stående mannen, och innan enkan hann springa längre än ut i förstugan, upphanns hon af bofven, som hastigt praktiserat sig in genom fönstret. Hon släpades nu af fridstöraren tillbaka in i rummet, der ännu en man gjorde sitt inträde genom fönstret. Gumman tvingades nu att framtaga sitt guld, silfver och sina penningar, och då röfvarne väl fått hand om dessa saker, aflägsnade mm de sig. Dervid varseblef enkan att en tredje person sällade sig till dem, då de kommo ut på gården. — Besynnerligt förefaller det, att ingen af de i huset I boende personer gaf akt på bullret och gummans sh rop, då hon sökte undkomma, ehuru byggnaden lär 8 bebos af flera familjer. 5 Dråp. Om ett dylikt berättar Engelholms Tidn. a på sitt originella sätt följande: D. 20 April på aftonen blef den s. k. Lustige Janne, en munter spelå ! man, ihjälslagen i närheten af Ljungaskog, hvarest g marknad dagen derpå skulle försiggå. Janne var 1 litet bråkig när han fått sig en tår för mycket, men N sor öfrigt en oförarglig menniska. Nämnde afton var han bekajad med ett styggt ölsinne och bråkade m inne på Spångs bierstuga. Väården på stället, nämnlemannen Anders Svensson, sökte tysta Janne, men I d lenne fortfor alltjemt att väsnas. Då utkördes bråkP nakaren från lokalen och tilldelades dervid ett icke I särdt slag med den lykta värden bar i handen (det r kl. 10 på qvällen). Janne föll för slaget, som ) 8 räftade i ansigtet, — och reste sig aldrig mer. — ind. Svensson, öfvertygad om att Janne var död, ta este straxt till kommissarien Aspelin och angaf sig I åsom spelmannens baneman. — Det var långtifrån Så rsämndemannens mening att slå ihjäl spelmannen. H — ———— —— SO tån Hufvods från Hufvodstaden. ni Första kammarens ledamöter gåfvo i Sönpa ags å Hasselbacken middag för sin talman, pr retve Lagerbjelke. Vid middagen föreslogs slit kålen för konungen af frih. Sprengtporten, bo varefter gretve H. Hamilton utbringade skåI pl; —1 e