Göteborgsposten – 4 maj 1870, sida 1

L — — intresserade äro de som snart bli underrättade; de olyckliga äkta männen veta något derom. M: I Laurence och grefve de Tremorel voro en visa i hela trakten; ingen utom hr Courtois var okunnig om förhållandet dem emellan. Jag kände till det fjugo minuter efter min ankomst till Orciral. Man tillät sig opassande skämt öfver den ifver han utvecklade för att finna mördarne och hämnas offren. Godt! sade man, om han är otröstlig öfver detta mord är hans äldsta dotter ändå mera otröstlig. Fredsdomaren skulle svara, då han vändande sig om vid ett buller i förstugan för första gången märkte Robelots närvaro. IIans ansigte uttryckte genast det lifligaste missnöje. — Är ni här? sade han. — Ja, hr fredsdomare, till er tjenst. — Det vill säga att ni lyssnat på oss? — Åh, visst inte, hr fredsdomare, jag väntar på m:me Courtois för att få veta om hon har någon befallning att gifva mig. En ny tanke uppstod i hr Plantats hufrud, uttrycket i hans ögon förändrades ; han gjorde ett tecken åt hr Lecoq liksom för att anbefalla honom uppmärksamhet och vändande sig till Robelot yttrade han i mildare ton: — Kom närmare, Robelot. Lecoq hade med en enda blick uppfattat mannens karakter. Robelot, fältskären i Orcival, var en liten man, oansenlig till sitt yttre, men i verkligheten egande en herkulisk styrka, Han hade en hög och intelligent panna, i hans ,