Göteborgsposten – 4 maj 1870, sida 1

Rattegangsoch PolissakerPoliskammaren. Djerf inbrottsstöld. Jernvägskonduktören W. Söderberg boende i huset n:r 30 vid Köpmansgatan blet en dag i slutet af förra månaden, då han på morgonen vaknade, oangenamt öfverraskad att finna ett nytt ankargångsur af silfver, Jemte vidhängande kedja med guldbeslag, försvunnet. Men icke nog dermed, sedan Söderberg utkommit i ett yttre rum fann han äfven att ett der förvaradt mindre silfverur samt ett på ett bord förut liggande lakan äfven blitvit bortstulne, hvarjemte dörren till köket som på aftonen blifvit låst befanns öppen. För dessa stölder misstänktes för tredje resan stöld straffade manspersonen Edvin Theodor Eliasson, som förut bott i det ifrågavarande huset, uuder hvilken tid en nyckel till köket till Söderbergs lägenhet bortkommit. Denna lägenhet består af tva rum och ett kök och måste man passera köket för att komma in i rummen. Vid förhöret med Eliasson nekade dedne för stölden samt påstod att han den ifrågavarande natten uppehållit sig i Nya Allecn. Han hade visserligen dagen efter det stölden blifvit begången hört sin mor, enkan Sara Eliasson. som bor i samma hus som Söderberg, berätta att Söderberg blifvit bestulen på de båda uren, ett lakan och en kam, men detta var allt hvad han visste. Enkan Eliasson, som derefter togs i förhör, medgaf att hon samtalat med sonen om stölden, men om någon kam hade hon icke nämnt ett ord emedan hon icke visste att någon sådan blifvit stulen. Som anledning förefunnits att Eliasson efter stöldens begående uppehallit sig i bergen bakom Tyggården gjordes noggranna undersökningar derstädes och lyckades man slutligen finna lakanet och kammen gömda i en grop under en sten. Sedan Eliasson blifvit underrättad härom och om modrens uppgifter fann han för godt att erkänna att han vore den sannskyldige tjufven. Han hade gömd i förstugan inväntat Söderbergs hemkomst på aftonen till den ifrågavarande natten. Derefter hade han, sedan han först låtit så lång tid passera som antagligen behöfts för Söderbergs insomnande, öppnat dörren till köket, med en nyckel som han sade sig ha funnit i modrens lägenhet. Från det rum som låg närmast köket, och i hvilket ett fruntimmer legat och sofvit, hade han tagit det mindre uret, lakanet och kammen samt från det innersta rummet, der Söderberg sjelf legat, ankargångsuret. Han erbjöd sig att återskaffa Söderberg uren och fick för sådant ändamål åtfölja Söderberg till Tyggårdsbersen der han ur en grop, i närheten af den der de striga sakerna blifv t funna, framtog de bäda urenPå tillfragan hvarför Eliasson gömt sakerna i två lika gropar, svarade han att han gjort det derföre, utt han varit rädd att uren skulle bli förstörda gerom regn. — — TW F—