Göteborgsposten – 3 maj 1870, sida 1

Riksdagen. omedelbart efter de gemensamma voteringarne i Lördags förmiddag företog andra kammaren behandlingen af särskilda utskottets betänkande i anledning af hr Palanders motion om reorganisationen af rikets sjöförsvar. Efter en kortare öfverläggning om föredragningssättet beslöts samma ordning, som blifvit följd vid behandlingen af samma första kammaren, hvarigenom punkten i skri förslaget om sammanslagningen af de båda sjövapnen, flottan och skärgårdsartilleriet, först föredrogs. Härom uppstod en liflig diskussion, som öppnades af hr Adlersparre, hvilken talare yrkade afslag, då han ej visste något skäl för den äskade sammanslagningen och utskottet ej heller angifvit något fullgiltigt sådant. Han erinrade om den mångåriga strid mellan stora och lilla flottan, som pågått vid riksdagarne och bland flottans befäl, och med den kännedom tal. egde om vårt rsvar förr och nu måste han vitsorda, att skiljandet af de båda vapnen varit fördelaktigt för båda, framförallt för skärzardsartilleriet, som vunnit i tjensteduglighet och aldrig egt den fullständiga lokalkännedom i skärnärden som nu. Den organisation, som hr Palander, deri understödd af utskottet. önskar skulle icke heller i något hänseende medföra besparingar för staten. Anser man att en reduktion af båtsmansnumren kan göras, så låter en sådan mycket väl verkställa sig utan den äskade sammanslagningen af vapnen, som ännu haft alltför kort tid att i frihet utveckla sig, för att man skulle kunna säkert bedöma verkan af 1866 års organisation. Dessutom hade styrelsen nu under behandling flera för sjöförsvaret vigtiga frågor, om indragningar inom administrationen m. m., för hvilkas lösning ett riksdagens beslut i utskottets anda skulle verka ofördelaktigt. Hr Palander upptog till besvarande den föregående talarens muntliga anförande, äfvensom åtskilligt som i hans reservation förekommer. Antages förslaget och regeringen fäster afseende dervid, så kommer statskassan att beredas en årlig besparing af omkring 1 million rdr. Gränsen mellan de båda vapnen kan aldrig bli annat än godtycklig. Men denna gräns har emellertid haft det olyckliga med ;, att de båda vapnens officerskårer och gemene såsom öfvertalige icke få sådan öfning, som är förnlig med de anspråk på försvarsförmåga, landet ställer på sin flotta. På grund af den korta öfningstid, skärgårdsartilleriet haft sig tillmätt, måste tal., tvärtemot hr Adlersparre, påstå att detta vapens officerare äro på retour i afseende å skicklighet. Kustförsvaret är för oss hufvudsaken, men detta har omöjliggjorts genom organisationen af 1866 och skall aldrig bli en verklighet, så länge vi hålla i med statslyxen att ha snabbseglande korvetter, hvilket ensamt kostar oss minst en half million om året utan motsvarande nytta, och så länge vi kasta bort penningarne på dessa ständiga sjöexpeditioner, som ej medföra något gagn för försvaret. Vårt manskap måste öfvas på det vatten, der vi hädanefter äro hänvisade att utkämpa våra sjöstrider, nemligen i våra skärgårdar, och förbindelsen med den maritima verlden kan underhållas med mindre kostbara fartyg och expeditioner, än hvad som ingår i 1866 års organisation. För ett kraftigt kustförsvar måste, med ett ord, alla andra intressen rörande vår flottas hållanden vika. Tal. slutade med att yttra bifall till den skrifvelse, som af Första kammaren blifvit antagen. Ingen enda af de följande talarne i frågan understödde hr Palanders yrkande, liksom icke heller någon biträdde utskottets åsigt. I längre anföranden motiverade hrr Mankell och Vult von Steijern sina yrkanden om afslag, den förre särskildt anmärkande, att det föreliggande förslaget vore ett uttryck af det missnöje, som aldrig kunde förlåta att vapnen blifvit skilda, hvarmed andra missnöjen förenat sig. Detta yttrande rubbade till någon del den lugna betänksamheten hos motionären, som svarade på ett sätt, hvilket helt visst icke var egnadt att stärka de förut svaga sympatierna för hans projekt. För afslag talade äfven chefen för sjöförsvarsdepartementet, statsrådet Leijonhufvud, som medgaf att indragningar i flottans manskap kunde göras och lofvade att så skulle ske. samt hrr Per Nilsson i Espö, Keij, Carlsund, Sven Nilsson i Osterlöf, Carl Ifvarsson och Ola Jönsson i Kungshult. Det af hr Palander framställda skrifvelsefö set om båda vapnens sammanslående till en kår förkastades vid anställd voteri med 111 röster mot 50. Öfriga punkter afslogos med zundantag af den som angick båtsmansinrättningen, angaende hvilken hr J. Rundbäck föreslog en skritrvelse till k. m:t med hemställan om båtsmanshållets ställande på vakans. Detta understöddes af hrr Petter Andersson och Ola Månsson, som påstodo, att båtsmännen äro för Blekinge hvad gräshopporna äro för Egypten, och Jonas Jonasson. Afslag jemväl a denna punkt påyrkades af hrr Adlersparre, John Ericson m. fl. Hr Rundbäcks förslag segrade i votering med 89 röster mot 58, som voro för afslag. Hr Mankells motion om indelningsberkets aslosande, rörande hvilken andra kammarens femte till