— Det är himlens straff, mumlade hon. Förgäfves försökte doktorn och hr Plantat att lugna den olycklige mairen, han fortfor, alltmer och mer exalterad af sina egna ord. — Oh, min älskade Laurence, hvarföre har du ej haft förtroende till mig! Du har fruktat min vrede, liksom om någonsin en far skulle kurna upphöra att älska sin dotter. Äfven om hon sjönke ned till samma ståndpunkt som de uslaste bland varelser, skulle jag ändock älska henne. Ack! du visste ej hvad ett fadershjerta vill