Göteborgsposten – 29 april 1870, sida 2

— Och ni också. hr doktor, fortfor hr Plantat, jag tager er med mig antingen pi vill eller ej. Åh! säg inte nej. Om ni nödvändigt vill återvända till Corbeil i afton, så skola vi föra er dit efter supen. Återstod blott a:t verkställa förseglingarne. Detta var snart gjordt. Smala pergamentsband, fästades med stora vaxsigill bärande fredsdomareembetets vapen på alla dörraroe till första våningen, på dörren till rummet hvari yxan låg och likades på dörrarne till ett skåp, hvari alla de föremål som voro af vigt för undersökningen blifvit lagda. Det blef svarare att finna vaktare. Ingen ville tillbringa natten i ett hus der ett sådant brott blifvit begänget. Grefvinnans lik skulle kanhända ha fatt ligga utan bevakning, om ej under det samtal som uppstått meilan fredsdomaren och slottets betjening rörande denna sak, den gamle pastorn i Orcival infunnit sig åtföljd af en ung prest. Den värdige pastorn hade vid återkomsten från en utflykt i sin församling erfarit mordet på madame Trmorel och kom nu for att vaka vid hennes lik och läsa böner för den som varit så god mot de fattiga. Närvaron af de båda presterna lugnade domestikerna och bestämde dem för att stanna qvar. Oaktadt all möjlig skyndsamhet var klockan nära tio då hr Plantat och de båda personer han bjudit till sig slutligen kunde lemna slottet Valfeuillu. I stället för att taga den väg de på morgonen följt, togo de den lilla sluttande gångstig som från m:me de