Göteborgsposten – 29 april 1870, sida 1

jag utan betänklighet skulle inför en domstol på aflagd ed kunna intyga är att alla kontusionerna i hufvudet, med undantag af en enda, ha blifvit tillfogade efter döden. Derom är intet tvisvel möjligt. Se här öfver ögat det slag hon fick medan hon lefde. Som ni ser har blodet skockat sig ansenligt i de yttre kärlen, svullnaden är ofantlig, svart i midten och blygrå. De öfriga kontusionerna ha så olika karakter mot denna, der slaget varit våldsamt nog för att krossa tinningsbenet, att ej ett spår till fraktur synas på dem. — Det synes mig, hr doktor, inföll Leco, som man af det bevisade faktum, att grefvinnan efter sin död blifvit slagen med ett trubbigt instrument, skulle kunna sluta till att hon på samma sätt tilldelats knifstygn sedan hon upphört att lefva. Hr Gendron öfverlade ett ögonblick. — Det kan hända att ni har rätt, min herre sade han slutligen, och för min del är jag öfvertygad derom. Men slutledningarne i min rapport få ej vara af denna beskaffenhet. Rapporten öfver en medico-legal undersökning bör ej yttra sig öfver andra än obestridliga, bevisade fakta. Den bör förtiga hvarje det ringaste tvifvel. Polisagenten svarade ej. Han hade följt doktor Gendrons rörelser med passionerad uppmärksamhet, och i hans ansigte kunde man läsa huru han ansträngde sin tankeförmåga. — Det synes mig nu vara möjligt, sade han elutligen, att bestämma hvar och huru grefvinnan fått dödsstöten.