Göteborgsposten – 27 april 1870, sida 1

I). F. BnnIiTS PKtryCKCrI. — — — OA—i— — kändes med en af grefve A. Mörner föreslagen redaktionsförändring, dock först efter votering med 63 röster mot 20, de senare afgifna för bibellallande af S:s nuvarande lydelse. Genom detta beslut kommer nämnde s i bankoreglementet att lyda: För invexling i landsorten af förslitna sedlar å 5 rdr och derunder emot sedlar eller silfvermynt ega fullmäktige att vidtaga nödiga åtgärder. I afseende på manufakturdiskotens kreditiv i riksbanken har hr Rydqvist föreslagit, att detsamma måtte höjas till det belopp, hvartill det före sistförflutne riksdag utgått, eller till 2,000,000 rdr, men deremot hr Wijk, att kreditivet måtte nedsättas tiil 1.500,000 rdr. På anförda skäl har bankoutskottet tillstyrkt hr Wijks motion och hemställt, att det af honom föreslagna kreditivbelopp skulle bestämmas för år 1871. Mot denna nedsättning och med yrkande af kreditivets bibehållande vid nu bestämda summa, eller 1,750,000 rdr, uppträdde hrr frih. A. C. Raab, grefve Manderström, Reutersvärd och grefve C. 6. Mörner, hvilka samtliga lifligt framhöllo vigten att söka understödja vår industri samt den vidsträckta och gagneliga verksamhet, manufakturdiskonten i detta afseende utvecklat. För nedsättningen talade hrr Wallenberg, J. Ekman, frih. J. Schverin och Wijkander, hvilka anförde dels att tiden, med afseende på den nu rådande gynnsamma penningeställningen, vore särdeles lämplig till den ifrågasatta öfverflyttningen till riksbanken af en del utaf manufakturdiskontens kreditiv, dels att man ej borde fastlåsa bankens fonder och genom att sålunda sätta banken i en tvungen ställning hindra den från att draga så stor fördel som möjligt af dess stora grundfond. — Vid votering mellan de olika åsigterna segrade den, att beloppet skulle nedsättas, med 44 röster mot 35. Vidare har bankoutskottet, i anledning af väckta motioner om ökande af allmänna diskontfonden, föreslagit att bankens fond för utlåning med omsättningsrätt måtte höjas från 9,600,000 rdr till tio millioner rdr, deraf skulle tillhandahållas åt diskontkontoret i Stockholm. ......5,900,000 rdr, , lanekontoret i Göteborg...........2,600.000 ,:; , lånekontoret i Malmö. ............1,330,000 , länekontoret i Wisby ............. 170,000 Mot denna diskontfondens höjande med 400,000 rdr yttrade sig hrr J. Ekman, Peyron, frih. Schwerin, Wijkander och G. Posse hufvudsakligen derföre att, om en sådan åtgärd blefve vidtagen, densamma utan tvifvel framdeles skulle åberopas till stöd för fortgående på samma bana, som de ansågo skadlig både för banken, med afseende på dess förmåga att kunna honorera öfriga förbindelser, och för den enskilde, med hänsyn till det olycksbringande borgenssystemet, hvars begagnande man borde taga sig till vara för att uppmuntra. För bifall till utskottets förslag yttrade sig hrr frih. A. C. Raab och Rydqvist, hvilka påpekade den stora vigt det vore för jordbruket att ega tillfällen till lån på någorlunda lång tid och mot billliga vilkor samt att den nu ifrågavarande summan vore allt för obetydlig för att på något sätt kunna inverka på bankens rörelse i sin helhet. Genom votering, dervid 58 röster stannade mot 15, bestämdes den ifrågavarande lånefonden till sitt nuvarande belopp 9,600,000 rdr. Med anledning af detta beslut bestämdes, i afseende på den af utskottet föreslagna fördelningen, siffrorna i enlighet med förutvarande bel8pp. Vid ett af utskottets redaktionsförslag till lylelse af en efterföljande S5, hvari förekommo orden allmänna diskonten?, utbyttes, på yrkande at frih. -kogman, dessa ord mot uttrycket allmänna utlåningsfonden. Bland inrättningar, hvilka hos banken skulle erhålla kassakreditiv mot 4 2, har bankoutskottet afven försslagit s. k. folkbanker. Mot en dylik förmån för dessa bankinrättningar uppträdde hrr srefvarne O. och C. G. Mörner, Nordström, J. Ekman, dels af skäl att staten borde undvika atv inblanda sig i enskilda industriella företag, dels att dessa folkbanker icke vore genom lag tilltäckligt stadfästade för att lemna banken full säkerhet. Dessa inkast gendrefvos af hrr Wijkander, frih. von Schwerin, Wallenberg och Heijkenskiöld, hvilka påpekade att tillräcklig säkerhet förefanns, då såsom vilkor för åtnjutande af den ifrågasatta förmånen vore föreskrifvet de resp. bankernas solidaritet samt dessutom erinrade att folkbankerna hade alldeles samma karakter som sparbankerna. Jemväl denna fråga måste afgöras genom votering, dervid kammaren med 58 röster mot 28 förkastade utskottets förslag. — I anledning häraf återremitterades åtskilliga punkter, deri utskottet föreslagit stadganden för folkbanks erhållande af kreditiv. På framställning af bankofullmäktige har utskottet föreslagit ändring i bankoreglementet i sadan syftning, att olika ränta kunde få bestammas icke allenast vid de särskilda diskontoch lånekontoren, utan äfven på särskilda räkningar hvar för sig. Hr Wallenberg motsatte sig införandet af en sådan princip, såsom ledande till mannamån och varande en statsinstitution ovärdig. Han yrkade derföre afslag och bibehållande oförändrad af motsvarande 3 i reglementet. Frih. Stjernblad yttrade sig i enahanda syfte, men framställde ett särskildt förslag till lydelse af samma 3. Hr Wijkander och frih. Skogman försvarade utskottets hemställan. — Efter votering, och sedan omröstning om kontraproposition egt rum, godkände Kammaren med 34 röster mot 32 utskottets förslag. Minoriteten röstade för hr Wallenbergs mening. Beträffande medels mottagande på depositionsräkning har utskottet föreslagit, att ränta äfvensom högsta insättningsbelopp måtte af fullmäktige bestämmas. Detta förslag föranledde till en särdeles liflig debatt mellan frih. Skogman och hr Wallenberg, af hvilka den förre ur synpunkten af riksbankens intresse försvarade utskottets förslag, som deremot på det högsta ogillades af den senare. Efter att grefve C. G. Mörner och hr J. Ekman äfven utbytt några ord i frågan med hvarandra, voterades och segrade då utskottets förslag med 56 röster mot 7. Minoritetens afgåfvos för afslag. Öfrigt hvad utskottet rörande bankoreglementet föreslagit godkändes, bland annat om rättighet för fullmäktige att på pensionsstat förflytta en tjensteman, som af sjukdom är urstånd att tjenstgöra, samt att, efter omständigheterna, antingen tillägga honom hela lönen som pension, ehvad han är pensionsmessig eller ej, eller ock tilldela honom tre tjerdedelar deraf. Kammareu afslutade icke föredragningen af detta betänkande förrän efter kl. 1 på natten. Den af åtskilliga motionärer å bane bragta frågan om upphörande af tackjernstion de m. m., hvarom redan vid förra Riksdagen en kgl. proposition afgafs, som då emellertid afslogs, var i 2 22—2 12— — —