Göteborgsposten – 26 april 1870, sida 2

— Något trifvol derom är ej möjligt, svarade polisagenten. Men som två personers åsigter rörande samma sak alltid gälla mer än en endas, så ber jag er, hr fredsdomare, lyssna till hvad jag har att säga, hvarefter ni får säga mig hvad ni tänker. Under det hr Lecoq undersökte gräsplanen hade han funnit ett litet böjligt spö, och med detta pekade han på föremålen under det han talade. -— Nej, sade han, nej, hr fredsdomare, madame de Tremorel har ej flytt. Om hon fått dödsslaget här skulle hon ha fallit med en viss våldsamhet; tyngden at hennes kropp skulle naturligteis kringkastadt vattnet rätt långt, och ej endast vattnet utan äfven gyttjan, så att vi helt visst skulle finoa någon stänksmuts. — Men tror ni ej att det sedan morgonen genom solens inverkan ...? — Solen, min herre, skulle ha torkat det våta, men den torra smutstläcken skulle vara qvar. Men huru noga jag än betraktat hvarenda kiselsten i gången, har jag ingenting funnit. Man skulle kunna invända att det stänkt till höger och venster och att märkena derföre ej kunde synas. Jag svarar då: Granska dessa vattenväxter, svärdsliljorna och vassrören; på alla dessa växter finner ni ett loger af damm, mycket tunnt, det förstås, men ändock damm. Finner ni spåret af en enda vappendroope? Nej. Det bevisar att det ej varit något stänk, följaktligen intet våldsamt fall, och det af den enkla orsak att grefvinnan ej blifvit dödad här, att man burit hit hennes lik och sakta nedlagt det på det ställe der ni återfann det.