Göteborgsposten – 26 april 1870, sida 1

öbrefven af Tremorel ). Af Emile Gaboriau. Förf. till -Herr Lecoqd, m. fl. Öfvers. från franskan. Då kammartjenaren stängt dörren efter sig, utbrast polisagenten: — Nåväl! hvad tror hr fredsdomaren nu? — Ni hade rätt, hr Lecoq. Polisogenten luktade derefter på alla glasen och olla buteljerna. — Godt! utbrast han höjande på axlarne, ännu ett bevis till stöd för mina antaganden. — Huru! ännu ett? — Det har ej ens varit vin i glasen, min herre. Bland alla tombuteljerna som stodo i skäpet fanns en, här är den, som innehöll ättika och det är ur denna butelj som mördarne hällat några droppar i glasen. Han tog ett af glasen, höll det under hr Plantats näsa och tillade: — Vill hr fredsdomaren göra sig mödan lukta. Det var obestridligt, lukten af ättika kändes tydligt, Forts. fr. N:o 93