vid Marathon, blifvit af dessa dödade. KÖPENHAMN d. 23 April. (Börstelegr.) Spanmålsmarknaden fast, 119 e:s Råg 6: 16 pr 200 (c. 122 23 e:s dito 6: 64 pr 208 gt. HAMBURG d. 23 April. (Bårstel.) Diskonto 2!, å 23, 44. Fondbörsen fast. Paris d. 23. Franska 3 4, Rentes 74: 85, italienska 5 0 dito 56: 45. London d. 23. Consols 94!,. Liverpool d. 23. Idag omsattes 12,000 bal. Bomull vid fast marknad. Rättegångsoch Polissaker. Från Stockholm. Sjelfmordsmani. Under loppet af de hittills förflutna månaderna af innevar. år, säger Stockh. Dåbl. för i Thorsdags, har antalet i hufvudstaden föröfvade sjelfmord på ett sorgligt sätt ökats och endast under de senaste 14 dagarne har anmälan till poliskammaren inkommit om icke mindre än fem dylika tilldragelser. Så inträffade d. 9 d:s, att en gördelmakaregesäll Gustaf Andersson från Skåne, hvilken med hustru och barn bodde i N:o 6 vid Clara Strandgata, intog gift i sitt hem och afled efter en kort stunds förlopp. Man antager att detta gift bestod af s. k. blodlutsalt, blandadt med några frätande syror, hvilka Å. använde i sitt yrke. ÅÄndersson var ytterligt begifven på starka drycker och under inflytelsen deraf skedde den hemska gerningen. Den döda kroppen är obducerad, för att om möjligt få utrönt giftets rätta beskaffenhet, — Söndagen d. 10 d:s sågs en karl komma springande ned till Kronprinsessan Lovisas brygga på Djurgården, der han kastade sig i sjön och försvann. Några dagar derefter blef hans kropp vid draggving anträffad och befanns mannen vara roddkarlen F. L. Andersson, anställd i tullverkets tjenst. A. har en lång tid grubblat i religion. — Härefter inträffade det förut omnämnda sjelfmordet af f. grosshandl. Wierth, som sköt sig i sitt hem å Ladugårdslandet, antagligen till följd af ekonomiskt betryck. — Påskdagen beröfvade guldarbetaren Axel Theodor Molander sig lifvet i sin bostad inom egendomen N:o 4 Spektensgränd i staden inom broarne. Han kom hem kl. omkring 110 på aftonen till sin värdinna, som då fann honom mera än vanligt nedstämd till lynnet. Han beklagade sig öfver att ha varit ute i sällskap med kamrater samt druckit och spelat och härför förebrådde han sig nu. Han begärde att få någonting varmt att dricka och en stund derefter räckte värdinnan honom en kopp kaffe, som han, sedan hon aflågsnat sig, till en del förtärde, sittande halfklädd i sin säng. En stund derefter, då värdinnan på tillrop af en annan hyresgäst ånyo inträdde till Molander, fann hon honom liggande på rygg i sängen med vidt uppspänd mun och stirrande ögon, men några klagomål hördes icke från honom. Inom en fjerdedels timma var han död och stel i hela kroppen, företrädesvis de nedre lemmarne. Molander, endast 21 år gammal, var känd för ett i allmänhet arbetsamt och stilla lefverne, men lät någon gång förleda sig af kamrater till öfverdrifter. Då han kom hem på aftonen yttrade han bland annat: det skall bli ett annat lifå, men ingen förstod honom då. Afven han kommer att obduceras för att få reda på det så häftigt verkande giftet. Från Land-orten. Förfalskning. Om ett försök till bedrägeri, som nyligen gjorts mot Smålands ensk. bank, berättar Jönk.-bl. följande: Thorsdagen d. 7 d:s infann sig i banken en landtbo med begäran att få inlemna en lånehandling, bestående af ett till banken stäldt reversal, lydande å 800 rdr, hvartill var fogadt såsom hypotek en revers å 800 rdr med borgen, jemte ett af kyrkoherden Strand i Habo och kronolänsman Bruno gemensamt utfärdadt vederhäftighetsbevis. Reversen å 800 rdr var dessutom försedd med en påskrift af hr Bruno, till yttermera visso bekräftad med dennes sigill, hvarigenom han ansvarade ör lånets inbetalning. — Den banktjensteman, som emottog lånehandlingarne, fäste genast sin uppmärksamhet vid att den ene borgensmannens namnteckning icke liknade den eljest af honom begagnade. På tillfrågan förklarade sig inlemnaren icke vara den som skulle hafva lånet, utan endast dennes kommissionär, och då han tillsades att å reversalet skrifva sig såsom den der ansvarade för lånehandlingarnes riktighet skref han utan tvekan namnet A. Bergsten i Gulskog. Derefter fick mannen gå, med besked att å nyo infinna sig nästföljande Lördag. Misstanken, att en förfalskning förelåg, ledde till efterforskningar och vann snart fullständig bekräftelse. Lördagen kom, men ingen låntagare afhördes. Men i stället infann sig samma dag i handl. A. M. Anderssons salubod en person, som uppgaf sig heta Bergsten och vara af sin husbonde, som hade sjukdomsförhinder, sänd att lyfta ett lån i banken. Bergsten förevisade husbondens fullmakt och begärde, i anseende till sin egen oerfarenhet, att hr Andersson skulle ombesörja affären. Hr A. fann emellertid personens beteende tvetydigt och vägrade uppfylla hans begäran. Då han dertill började närmare förhöra honom tog Bergsten tillfället i akt att i en hastig vändning försvinna. 1 boden innevarande allmoge lemnade den upplysning, att Bergsten vore en illa känd person, son till den s. k. Lång-Anders i Gustaf Adolfs socken. Denna upplysning föranledde en af bankens tjenstemän att, åtföljd af stadsfiskal Westman, företaga en resa till länsman Bruno. Det upplystes då, att A. Bergsten i Gulskog just i dagarne rest till Tyskland för att taga tjenst. Ej heller kunde det varit han som inlemnat lånehandlingarne, enär signalementet icke ville passa in. I stället fördes misstanken på en genom diverse transaktioner mindre väl känd person i Gustaf Adolfs socken vid namn Lunndiner. Man begaf sig då till Lunndiner, som befanns hemma och genast igenkändes såsom den der inlemnat lånehandlingarne. Vid anstäldt förhör erkände han sitt brott. Dertill öfvertalad af Bergsten, med hvilken han skulle dela rofvet, hade han skrifvit de falska papperen, med undantag af tvenne namn, som förfalskats af Bergsten. Förfalskningen af länsman Brunos sigill hade, på Bergstens föranstaltande, verkställts af en smedarbetare Lunndiner hade vid de frågor, som ställdes till honom på bankkontoret vid handlingens inemnande, börjat befara att bedrägeriet vore genomskådadt och hade derföre vägrat resa till staden för att på den utsatta dagen lyfta penningarne. Bergsten hade då beslutat våga försöket på en omväg. Men äfven han greps af elaka aningar under besöket i handl. Anderssons butik, hvilket hade till följd att hela spekulationen öfvergafs och Bergsten hals öfver hufvud begaf sig å väg till Tyskland. — Lunndiner är en man om några och tretio år. Gift för några år sedan med dottern till en hemmansegare, nade han någon tid haft ett hemman att bruka, men nödgats gå ifrån detsamma, och hade sedan med familj bott hos svärfadern. Ett par gånger hade han veträdts med mindre förfalskningsbrott, utan att dock kunna öfverbevisas. Af i hans bostad funna reverser och handlingar befanns det, att han länge öfvat sig i konsten att förfalska namnteckningar och att han haft vidsträckta planer att begagna denna farliga konst till bedrägerier. Bergsten i : — 22 22 HB3B—