j De hade på annandag påsk, såsom fallet alltid är på högtidsdagar, lemnat sina verkstäder, utan att ba meddelat sina verkmästare det ringaste, och afsände i Tisdags till förste verkmästaren Coleignon en skritvelse, hvari de begärde: aflöningens höjande med 50 centimer pr dag för de arbetare, som arbetat i i fyra år; upphäfvande at arbete pr styck; afskaffandet af s. k. öfvertimmar med dubbel aflöning. Alla öfriga gjutare och modellörer i Paris ha äfven nedlagt sina arbeten och följts al 15.000 dylika till i trakten. Skräddaregesällerna i Paris ha äfven förklarat sig i strike. Bokbindarne komma afven snarast. Ett manifest, som utfärdats af arbetarne i Paris, säger tillräckligt, åt hvilka tendenser de hängifva sig: Alla Paris arbetare sträfva mer och mer att bilda ett stort arbetareförbund, organiseradt till en hierarki och med en riktig, ansvarig minister i sin spets, hvars pligt det är att motstå kapitalets intrång och att inträda i täflan med detta. Fullt öfvertygade om, att rätt är makt och att makt är ordning, ha de särskilt sysselsatt sig med att upprätta ordning bland massorna, och de kunna sägas hafva mycket nära nått sitt mål. De ha begagnat sig af rätten till att hålla möten, för att på en ny fot omorganisera de feodala korporationer eller gillen, som upphäfdes 1739, öfverlemnande arbetaren, bunden till händer och fötter, i kapitalisternas våld. Dessa föreningars ändamål är icke att tvinga kapitalet till att ingå en förlikning, utan att helt och hållet göra sig at med det och ersätta det med arbetareförbundets kollektiva kapital. Arbetarne lägga sålunda grunden till en ny samfundsbyggnad, Som helt och hållet skapats at och för de . Sålnnda skola vi snart se mellan arbetarnes och deras arbe ares kapital en strid uppstå, om hvilken alla föregående endast kunna gifva oss en mycket svag föreställning — en kamp mellan de väl organiserade och disciplinerade massorna och den finansiela oligarki, som efterträdt n edeltidens gamla feodalvälde — en kamp mellan intelligens och intelligens, kapital och kapital, en manlig och lojal kamp, ämnad att en gång för alla bestämma öfver den moderna demokratiens ställning. De gamla socialistiska förvirringar, som förut så många gärger upprört det franska samhället, synas således åter skola utbryta och skapa nya förvirringar. Man bör ej slå döförat till för dessa arsetarerörelser; ; de äro vigtigare, än mången vill föreställa sig, och kunna endast bekämpas derigenom att arbetsklassernas andliga och ekonomiska ställning kraftigt bättras och att kroppsarbetet hedras, der det är hederligt. Det är i dag, som de allmänna mötena för omröstningen åter börja i Frankrike. Inrikesministern Ollivier har kringsändt ett cirkulär till alla medlemmarne af d. 10:de Decemberföreningen, uppmanande dem att åter framträda och rösta för kejsaren. Krigsministern skall jemväl ha utsändt cirkulär till bärarne af S:t Helena-medaljen. Kejsarens rundskrifvelse till alla Frankrikes 10 millioner valmän föreligger nu i en analys. Han erinrar deri på ett enkelt, men värdigt språk om de båda folkomröstningar, genom hvilka nationen åren 1851 och 1852 törlänat honom högsta makten. Vidare redogör han för sin adertonåriga regerings facit, i det han uppräknar, hvad han under denna tid gjort för Frankrikes storhet och välgång. Uttrycket parlamentariskt kejsardöme undvikes sorgfälligt, hvaremot man tydligt skönjer, att omsöstningens hufvudändamål är att underlätta herraväldets öfverflyttande till sonen och tronföljaren. Att regeringen fortfarande är, eller åtminstone låtsar sig vara lugn, framgår af Ollivieres tal straxt före senatens afslutande, hvari han sade, att om regeringen segrade i omröstningen, och hon skulle göra det, så skulle hon hädanefter städse gå framåt utan tvekan eller svaghet. Han slutade: Den konstitutionela frihetens seger i Frankrike skall vara ej allenast kejsardömets, utan nationens triumf. 600 medicinska studerande hafva gitvit en middag för Gambetta, hvilken dervid höll ett tal, som strängt tadlade det kejserliga sty relsesystemet och framhöll nödvändigheten af en republik. Dock ogillade han användningen af våldsamma medel för detta ändamåls ernående, nvilket han sade endast kunna vinnas genom uppfostringens och arbetets kraft. Österrikes nya ministör bar beslutat upplösa alla det vestra Österrikes landtdagar och anordna nya val. Mot detia steg opponera sig tyskarne, hvilka endast vilja ha de landtdagar upplösta, hvilkas medlem var lemnat riksdagen. — —T— — Telegranamter. HAHRLRUH d. 23 April I anledning deraf